Livets lärdom

Något av det värsta jag vet är mobbning. När jag var liten var jag inte mobbad men jag tillhörde inte det "coolaste" gänget heller. Ibland kände jag mig väldigt osäker. Kommer jag ihåg. Osäker på mig själv. Särskilt på högstadiet. Det var väl då man blev mer medveten om sig själv och omvärlden runt omkring. Steget mot vuxenvärlden närmade sig. Jag tror att alla kände den osäkerheten ibland. Var ska jag sitta i matsalen? Vad ska jag ha på mig idag? Åh, det finns ingen kille som tycker jag är snygg! Varför är det ingen som vill dansa med mig? Tankar som idag känns ganska banala men som betydde allt då.

Du kan väl fortfarande komma ihåg hur det kändes? Klumpen i magen. Handsvett. Ensamhet. Hjärtklappning. Alla vuxna borde förstå och se till att ingen känner så. Varken barn eller vuxna. Men jag tror att vuxna är värsta sorten. Idag fick jag tillbaka alla dessa tankar. Mer vill jag inte säga. Men varför kan inte vuxna människor använda sin visdom och sina erfarenheter?! Behandla alla som man själv vill bli behandlad. Det är så klokt och så enkelt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0