Man är inte äldre än man känner sig
Alicia, 8 år:
- Mamma, du ser ut som en tonåring!
- Den där jackan har du haft hela mitt liv!
Jaha... tonåring. Är det bra eller dåligt? Enligt Alicia var det bra men nja. Det vet jag inte om jag tycker. Jag vet med mig att jag inte ser så gammal ut som jag är. Har förresten aldrig gjort det. Ser jag ut som en tonåring oavsett vad jag har på mig eller beror det på min klädstil?
-Hur ska en mamma se ut då? frågade jag Alicia. Det kunde hon inte riktigt förklara. Hur ska man klä sig om man är trettiofem år och har tre barn? Jag kanske kommer att vara en sådan mamma som klämmer i mig i mina döttrars kläder och tror att jag är lika gammal som de fast att jag är femtio. Bakifrån ser jag ut som en tonåring men om jag vänder mig om får de en chock. Tro nu inte att jag har något emot rynkor för det har jag absolut inte. Tvärtom. Jag tycker att det är vackert med skrattrynkor runt ögonen. Det ska synas att man levt ett liv.
Egentligen har jag alltid gillat kläder. Men på senare år har jag som många andra mammor prioriterat att handla till mina barn. Jag har nog haft den där jackan hela Alicias liv. Eller nästan iallafall. Även om kilona har förflyttat sig längre och längre ner för varje graviditet kan jag fortfarande ha kläder som är från 90-talet.
Grejen är nog den också att jag inser inte att jag är trettiofem. Jag känner mig fortfarande som tjugotvå. De som är fyrtio år är dööö-gamla. Riktiga tanter!
