Jag älskar verkligen min familj! Så missförstå mig inte nu... men ibland känner jag mig som äpplet.

Idag gjorde vi ett besök på Kalmar Läns Museum. Där finns just nu bland andra en utställning som heter BARA PLAST - färg, form och funktion i retrosamling. En samling välkända bruks­föremål från år 1950-75, allt från durkslag och äggkoppar i färgglada färger till tv-apparater och femtiotals kök. Personligen gillar jag nog allra mest femtiotalsdesign. Ett formspråk som man bara kan bli glad av. Tycker jag.

 

Mitt i all denna härlighet står min soffa. Eller ja, min och min. Rättare sagt en likadan soffa som står hemma hos svärmor och som jag ska få. Visst är den underbar?! Den har ännu ingen självklar plats i vårt hem men det ska jag nog klura ut en. Jag hade, min vana trogen, tänkt måla den vit men nu är jag inte längre säker. Den gör sig väldigt bra trären.

På muséets fjärde våning finns också ett härligt gammeldags café och det kan jag varmt rekommendera! Tips: även om du inte har möjlighet att gå på muséet utan "bara" ska ta en fika så går det jättebra. Man behöver inte lösa inträde.

Onsdagen den 9:e november är det invigning av Legoseum - en utställning av kreativa legobyggen som fritidshemmen på kommunens skolor bidragit med.


Foto: Johanna - finafynd.com

Det här är idag för ett år sedan. Liten får träffa sina syskon för första gången. Det var pirrigt och helt magiskt! Nu känns det som om Liten alltid funnits i vår familj. Fast att det bara gått ett år. Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är som har en sådan fin familj och hur glad jag är att mina tre fina barn har varandra. De kommer alltid att finnas där och ställa upp för varandra. Det är det allra viktigaste jag vill lära mina barn här i livet. Att vad de än gör och vad som än händer så finns vi alltid där.  

Grattis älskade lilla Isabella på din födelsedag!  

Foto: Johanna - finafynd.com

Ikväll har jag suttit och fnulat lite med butiken. Äntligen! Jag har så många idéer ska ni veta. Men tidsnöd råder för tillfället. Om det är något som man verkligen vill göra tror jag inte man kan vänta på ett bra tillfälle utan man får bara bestämma sig för att nu skjuter jag allt annat tråkigt måste-göra åt sidan och gör det jag vill göra. Till saken...

Jag gillar verkligen möbler. Teakmöbler från 1960-talet, små bord med svängda ben, stora tunga chiffonjéer osv. Möbler från olika tidsepoker och därmed i helt olika stilar. Jag får nog medge att det är ganska svårt att få till någon slags helhet i ett hem när man tycker om alla sorters stilar. Hmm! Allra roligast tycker jag att det är att piffa upp en gammal bortglömd dammig möbel. Lite färg och tyg gör verkligen susen "på gamla kärringar". Så nu har jag bestämt mig för att sälja möbler i min butik. Möbler som jag absolut tycker ska få en ny chans. Gäststugan är proppfull av projekt så vänta bara.

Sänglinne är något man verkligen kan fynda på auktion. Den kvaliteten går nästan inte att hitta i nyproduktion. Jag ropade in en famn äldre lakan för ett tag sedan på auktion. Jag hade inte synat dessa innan på visningen så jag tog en chansning. Vi är nämligen i stort behov av underlakan. När jag nu kom hem visade sig mitt fynd bestå endast av överlakan och det kan jag ju lätt medge att jag inte använder. Attans! Väldigt vackra men vad skulle jag använda dem till?

Nu har de kommit till användning... som gardiner. Det blev faktiskt inte så dumt.

  

 

Jag gillar att använda det som finns hemma i skåpen. Komma på nya lösningar och användningsområden istället för att köpa nytt hela tiden. Man samlar inte på sig så mycket i "ladorna" och det är bra för plånboken. Att ta vad man har känns bra på många sätt och vis.

Helgen bjuder på farmor- och kusinbesök och födelsedagsfirande av Liten som på måndag fyller ett helt år.

Ha en fin helg alla fina läsare!

Kram Johanna


Foto: Johanna - finafynd.com

Liten vill inte längre åka vagn. Antingen bäras, gå med svajande steg eller krypa rekordsnabbt. Att bara sitta där och inte göra någonting går bara inte. Längre.

Men nu kanske... Idag tog vi premiärturen i nya vagnen. Eller ja ny och ny. Ny för oss iallafall. Ett klipp från Blocket. Som ett litet ljus satt hon förundrad och tittade på omvärlden. Enligt senaste rön blir barn trygga av att åka bakåt och se mamma den första tiden. Men nu är Liten så stor att det säkert är jätteskönt att åka framåt och slippa se mamma hela tiden! 

Foto: Johanna - finafynd.com 

Vardagsrummet har nu förärats med den gamla radion från vår numera sålda sommarstuga i Östergötland. Gammal är den men vilket ljud! Radioljud i bakgrunden tycker jag känns mysigt och hemtrevligt. Inte alls samma sak med en teve som står på.

  

 

Precis som i stugan står den på ett linneskåp. Japp, det är samma skåp som jag bloggat om tidigare men nu med några lager vit färg. Så nu har jag ett alldeles eget pysselskåp. Det är fyllt med tyger, garn, pågående projekt... 

Det är fortfarande lite kvar att göra i vardagsrummet men i sammanhanget bara småsaker. Mest det där roliga som att hänga upp lampor och så.


Foton: Johanna - finafynd.com

Tänk dig söndagspromenaden i solsken och fågelkvitter. Hos Anderssons står det ett bord uppdukat med höstens härliga äpplen och hos Svenssons finns det några plantor kärleksört som du gärna får ta. Visst skulle det vara underbart med dessa små stopp längs vägen.

Våra två päronträd bär massor av goda päron. Massor. I helgen satte Alicia ut ett bord med skylt och en låda päron. Till och med bilar stannade. Istället för att frukten hamnar på komposten får alla dessa människor mumsa päron. Underbart! (För en tid sedan blev Fredric kallad Herr Päron och Plommon av en granne. *fniss* Fredric tyckte det var lagom kul. *fniss*)

Foto: Johanna - finafynd.com

Min favoritkanna åkte ju i golvet häromdagen. Sorgligt. För den var så fin. Nu har jag köpt en ny. Inte riktigt lika fin. Men fin. Pärla från 1943 av Arthur Percy som också hade gjort den förra. Lite kul.
- Åhh, en sån kanna man måste fylla på efter ett glas, suckade Alicia. Inte så stor kanske men så söt. En riktig pärla.

Foto: Johanna - finafynd.com

Passa på för imorgon mellan kl 11.00 och 14.00 har vår lokala grönsakshandlare har öppet! I min by finns det en camping med pooler, vandrarhem och en hel del sommarstugor så sommartid är det mycket folk i rörelse och andra tider på året lite mindre. Därför har nu Slätaboden öppet några lördagar lite då och då. Nästa gång är den 22:a oktober.

Vad sägs om närproducerade grönsaker och ägg, honung, Slätabodens egna jordgubbssylt, kakfat, smycken, ljuslyktor i keramik...  Här finns också finafynd som inte finns i webbutiken. Jag är inte så lite stolt, glad och tacksam över att kunna visa mina saker "live" och inte bara "på skärmen". Just nu finns det bland annat plåtburkar och bakdukar för höstens och julens kakbak. Och varför inte lite hjärtefröjd till vännen eller älsklingen?! Ljuvligt ulliga hjärtan som present och prydnad! Ja, det finns mycket fint i den fina lilla boden på Slät. Tror det var gammeldags marknad i Påryd imorgon också. Kanske två flugor i en smäll...

Ha en riktigt fin helg!

Kram Johanna

Vägbeskrivning: Slätaboden ligger 2.5 mil söder om Kalmar. Kör E22:an söderut mot Malmö. Sväng av mot Kolboda och följ därefter skyltning Kolboda. Slätaboden ligger med en gång på höger sida på Kolbodagatan. Går inte att missa. 
  

Alicia, 8 år:

- Mamma, du ser ut som en tonåring!

- Den där jackan har du haft hela mitt liv!

Jaha... tonåring. Är det bra eller dåligt? Enligt Alicia var det bra men nja. Det vet jag inte om jag tycker. Jag vet med mig att jag inte ser så gammal ut som jag är. Har förresten aldrig gjort det. Ser jag ut som en tonåring oavsett vad jag har på mig eller beror det på min klädstil? 

-Hur ska en mamma se ut då? frågade jag Alicia. Det kunde hon inte riktigt förklara. Hur ska man klä sig om man är trettiofem år och har tre barn? Jag kanske kommer att vara en sådan mamma som klämmer i mig i mina döttrars kläder och tror att jag är lika gammal som de fast att jag är femtio. Bakifrån ser jag ut som en tonåring men om jag vänder mig om får de en chock. Tro nu inte att jag har något emot rynkor för det har jag absolut inte. Tvärtom. Jag tycker att det är vackert med skrattrynkor runt ögonen. Det ska synas att man levt ett liv.

Egentligen har jag alltid gillat kläder. Men på senare år har jag som många andra mammor prioriterat att handla till mina barn. Jag har nog haft den där jackan hela Alicias liv. Eller nästan iallafall. Även om kilona har förflyttat sig längre och längre ner för varje graviditet kan jag fortfarande ha kläder som är från 90-talet.    

Grejen är nog den också att jag inser inte att jag är trettiofem. Jag känner mig fortfarande som tjugotvå. De som är fyrtio år är dööö-gamla. Riktiga tanter!

Foto: Johanna - finafynd.com