Dessa gjorde jag för ganska länge sedan men jag tycker fortfarande lika mycket om dem. De hänger i vår "finhall". Ta några fina ramar och rita något som du tycker om. Du behöver absolut inte vara konstnär. Det enkla blir nästan alltid bäst. Jag gillar när det är personligt och inte något som alla i hela världen har. Tänk vad trist och tråkigt om allt och alla såg likadana ut!

Foto: Johanna - finafynd.com

Hur många har en tavla i vardagsrummet som har kostat mer än vad soffan, teven, soffbordet, mattan, fåtöljen, skänken, linneskåpet, stereon, lamporna, kuddarna och ljusstakarna har gjort tillsammans? Det kanske är jättemånga. Vad vet jag. Men vårt senaste konstverk har iallafall gjort det och den är värd varenda krona!

Foto: Johanna - finafynd.com

Med stort självförtroende bestämde jag att jag skulle sy en klänning i den allra mjukaste velouren till Liten. Efter en hel del letande hittade jag då äntligen rätt mönster men oj... ingen barnlek för en nybörjare. Så det bidde ingen klänning. Det bidde ett par byxor.

De är inte helt perfekt sydda, om man experttittar nära. Jag vet. Men supernöjd är jag iallafall. Jag kunde. De blev lite stora så jag fick sy ett par till i rätt storlek. Och nu är jag redan igång med nästa plagg. Det är precis som tjejen i tygaffären sa -Har man en gång börjat sy till barnen är det svårt att sluta.

Foto: Johanna - finafynd.com  

Det här med att blogga är ganska svårt. Det är svårt att hitta balansen mellan personligt och mer personligt. Ibland skulle jag vilja skriva om vad tråkiga energikrävande personer har sagt eller mina innersta tankar om allt möjligt. Men det kan jag ju inte göra. Vara sådär riktigt bitter över något. Jag skulle vilja ha en helt anonym blogg som heter bitterfittan och bara skriva om allt mörkt, trist och orättvist här i livet. Det skulle nog kännas mycket bättre och lättare efteråt. Få skriva av mig liksom. Men ingen skulle nog vilja läsa eländet! Det är lätt att glömma att det inte är en dagbok som bara är för mig utan text och bild som finns för alla för all tid och evighet på webben. Jag har valt att inte lämna ut mina barn. Speciellt inte de stora. Den lilla har nog inte så mycket emot det än. Vad vill jag egentligen ha sagt? Jo. Även om det är svårt så är det otroligt roligt och jag blir oerhört glad över era kommentarer som dyker upp här lite då och då. Tack!

Nu säger Fredric precis att det redan finns anonyma bitterfittebloggar. *suck* 

I söndags var jag och mamma på auktion i krokarna. Utan man och barn. En ganska märklig känsla. Och bra. Åka hemifrån och lämna vardagsgöranden. Dessa tillfällen har inte varit många det senaste året får jag nog erkänna. Inte så att mannen har något emot att ta hand om hem och barn. Absolut inte! Tvärtom! Man behöver göra något för sig själv någongång ibland. Fast om jag åker utan Liten känns det som om jag glömt något. -Vart tog hon vägen nu? -Var är vagnen? -Jag kan lägga det under vagnen. Nä, just det.

Jag lyckades göra några fynd. Minsann. Ett par kandelabrar i tenn. Helt ljuvliga! Dessa dyker upp i butiken vart det lider.
 

Vi har länge behövt dricksglas. Ett efter ett har gått sönder. Kvar har bara funnits udda i en salig stilblandning. Nu ropade jag in tolv vackra glas med handgraverade stjärnor på. Två middagar senare gick ett sönder. Kvar finns nu bara elva. *snyft*
 

Vi slank in på en loppis också och med mig fick två ljusstakar följa med. Är det Arthur Percy tro? Har jag gjort ett fynd? Någon som vet?

Foto: Johanna - finafynd.com

Eller ja lager och lager. Det låter som om det finns hur många som helst av varje. Men så är det inte. Varje LP-skål är unik. Det finns bara en av varje. Fast det finns några olika varianter av skålar att välja på. Välkommen in i butiken!

 

Foto: Johanna - finafynd.com

Alicia fyller nio år idag. Allra godaste frukosten och paket på sängen blev finaste starten på dagen. Picknick med varm choklad och chokladbollar. Kanske inte världens finaste picknickväder men med massor av kläder, fleecefilt, lä och vacker utsikt blev det hur bra som helst. I vår familj får man alltid välja middag på sin födelsedag. Alicia valde tortellini med bacon och gädde. Och hallontårta till efterrätt. Jag minns att jag knappt kunde somna kvällen innan. När jag var liten. Prasslet från köket innan tonerna från Ja må du leva hördes i trappan. Numera får jag tänka efter när jag ska tala om hur gammal jag är. Jag är född 1976 alltså måste jag vara...  

För inte så länge sedan vilade hon på samma gräsmatta medan pappa klipper gräset. Fast, få se nu, det är sex år sedan... hujedamej! Jag älskar verkligen den här bilden. Blir alldeles tårögd. Finaste Alicia! Grattis på din stora dag!  

Foto: Johanna och Fredric

Välkommen in i min butik!

Foto: Johanna - finafynd.com

Har ni tänkt på att det är fredagen den trettonde idag?! Det har jag. Jag får nog erkänna att jag tillhör det skrockfulla släktet. Men så läste jag i Barometern imorse att det sker nästan sju procent färre skador just den här dagen än under en vanlig genomsnittlig dag (enligt en olycksgranskning som försäkringsbolaget Trygg Hansa gjort). Däremot sker det fler bilstölder än vanligt. Varför då kan man undra?! Så egentligen kan man ju då sammanfatta det hela med att fredagen den trettonde är en turdag! Ja, om du inte är bilägare förstås...

Ha en riktigt fin helg!

Foto: Johanna - finafynd.com 

Himlen var blå. Havet var blått. Solen sken. Vår badplats lockade kanske inte riktigt till bad men nästan. Nu, sex timmar senare, snöar det. Vädrets makter - ett mysterium!

Foto: Johanna - finafynd.com

i raden av mina hemgjorda klappar kommer detta tips. Jag fick en idé att om jag kunde få ner ett foto på tyg så kan man ju hitta på massor av roliga saker. Tack vare google hittade jag specialpapper på Teknikmagasinet som löste problemet. Simsalabim!

En t-shirt till älsklingen. Nu kommer han alltid att ha mig närmast hjärtat...

Pappa tyckte jag behövde en väska att stoppa diverse attiraljer i när han ska på äventyr. Ingen kan missa vems väskan är!

Foto: Johanna - finafynd.com

Nu är julen slut och de sista spåren sopades bort idag. Tycker vi nyss pyntade, bakade och fejade och nu är det över. Med nytt år kommer ofta löften men det enda jag bestämt mig för är att jag ska lära mig att sy kläder till mina barn. Såklart skulle jag kunna bestämma mig för ännu mer men... nä. Ingen press på mig själv inte. Ja, där lovade jag mig själv något. Fast kanske också något viktigt och egentligen ganska självklart.

Vad komma skall? Jag tänker njuta av min ledighet fram till augusti. Jag och Liten ska åka på många loppisrundor och fika många gånger. I augusti börjar jag jobba igen i den stora blågula lådan. Liten börjar på dagis. Adam börjar sexan (!) i ny skola. Och Alicia börjar trean. Mycket på en gång. Puh!

Vår veranda kommer att bli färdig. De stora barnens rum ska göras om från barnrum med Nalle Puh till tonårsrum med häng och Liten ska få eget. Kliar i fingrarna ni må tro. Liten budget med stor fantasi och kreativitet kommer att göra underverk. Ni ska få se!

När det gäller företagande har jag en idé sedan länge tillbaka men allt hänger på tid och ekonomi. Men jag vill, jag vill, jag vill... Till dess ska jag bli färdig med den sabla (ursäkta!) redovisningen. Jag har januari på mig. Fota fynden som står och stampar i mina skåp. Ja, det känns som ett bra år det här. 2012. Ett år att minnas!