Insnöad

Ibland kan jag snöa in. Och då menar jag inte bokstavligen utan jag menar att jag lätt fastnar för olika saker. Det kan vara Marabou choklad. Jag bara måste ha Marabou varje kväll. Eller deckare. Det har varit en lång period nu med Mari Jungstedt, Kristina Olsson, Viveca Sten... Fast i och för sig är jag nog fast för evigt. Ett annat exempel är leggings. Just nu bor jag i leggings och klänning. När jag var yngre hade jag en ängelperiod. Massor med änglar i hela lägenheten. Jag tycker fortfarande om änglar men de är inte lika många.
 
 
 
 
Varje dag klockan 8.00 och 16.05 på TV11 och TNT visas realityserierna Tori och Dean: Inn love och Tori och Dean: Home sweet Hollywood och gissa vem som gärna sitter bänkad. Nu kanske jag är tvungen att jobba eller så. Men är jag hemma så måste jag titta. Till och med Liten vill sitta med. Tåji å Deeen. En stund iallafall. Så... börja inte titta för då är du fast.
 
 

Hipp hipp hurra hurra hurra hurraaaa...

I söndags fyllde vår fina Alicia tio år. Så gissa om det har kalasats i helgen. Farmor och farbror Patrik kom på långväga besök. Och mormor och morfar. På lördagen var det släktkalas och som vanligt fick födelsedagsbarnet bestämma menyn. Indisk gryta och kladdkaka blev det denna gång. Alicia sa en gång för flera år sedan, till morfar, att han minsann inte hade något riktigt kalas. Han hade ingen fiskdamm. Så efter det har alla fiskdamm. För det klart att man vill ha ett riktigt kalas...
 
 
 
 
 Foto: Fredric Johansson - finafynd.com

En mammas oro

 
 
 
Mitt barn. Mitt vackra fina barn. Med det stora varma hjärtat.
Som alltid vill alla väl.
Bus i blicken. Ibland. Konstigt vore det annars.
Hans oro. Min tankevärld. Mina tårar.
Jag vill vara stålmannen. Som räddar. Som skyddar. I alla stunder.
Men jag är bara mamma. En mamma som vill hålla handen. När livet känns skrämmande.
Maktlös ser jag på när mitt barn stegar ut i tonårsvärlden. 
Vi backar tiden. Jag följer med. Och håller handen.
 
Foto: Johanna Alvemo - finafynd.com 
 

Straight Flush i ruter

Jag var på auktion förrförra helgen och jag fyndade. Minsann.
 
I vårt vitrinskåp finns nu åtta stycken mattallrikar och nio stycken assietter i serien Ruter från Uppsala Ekeby. Jag fick dem för endast trehundra kronor. Det ni.
 
 
 
 
Foto: Johanna Alvemo - finafynd.com

Verandavisning

På något sätt känns det som om nytt år betyder nya möjligheter. Visst har väl var och varannan människa nyårslöften. En del bryts omedelbart och andra är startskottet mot mål. Jag gillar nyårslöften. Det är väl aldrig fel att reflektera över saker man kanske borde ändra på och nu dessutom få en spark i ändan. Jag har bestämt mig för att det här året ska jag komma underfund med vad jag vill göra med mitt liv. Mitt yrkesliv alltså. Jag läste i mitt horoskop någonstans att jag ska sluta söka och låta livet komma till mig. Låter kanske lite flummigt men ändå bra. Så alla lejon, ni behöver inte känna panik. Det löser sig.
 
Vad jag egentligen tänkte skriva om är höjdpunkten år 2012 i vårt ständiga renoveringskaos. Nämligen vår utbyggnad som är veranda som är sovrum. Här är några bilder som jag tog idag.
 
 
 
Den här finfina ljusstaken som står i ett av fönstrena fick jag i julklapp av Alicia.
 
 
 
 
Oj, vad jag fick leta länge för att hitta rätt lampa. Tror jag uppsökte varenda lampaffär, antikhandel och loppis här i krokarna. Till slut stod den där på CityGross. Stolen ropade jag in för en tjuga för flera år sedan på auktion. Min vapendragare. Jag kommer aldrig att göra mig av med den. Jag älskar den.
 
 
 
 
Glasdörren hittade jag på blocket. En kille i grannbyn höll på att renovera sin sjuttiotalsstuga. Måtten stämde nästan precis. Ibland ska man ha tur. Med vit färg och klarglas istället för furu och frostat glas ser den äldre ut. Sänggaveln knåpade jag ihop. Egentligen ville jag göra en med sydda knappar men det blev överkurs. Jag valde ett grått linnetyg från IKEA. Nu fattas bara rätt sängbord, rätt läslampor och kuddar med lyxkänsla. Jag kan se höga vita bord med ganska höga rejäla lampor ovanpå. Jag letar...
 
 
 
 
Liten sover fortfarande hos oss. Det känns ganska avlägset att hon ska sova en trappa upp i andra änden av huset. Det funkar fint att läsa med ficklampa.
 
 
 
 
I taket har vi låtit balken synas men målat den vit. Golvet sänkte vi en bit för att få till takhöjden.
 
 
 
 
Vi valde att behålla fönstret in till hallen som inte har fler ljusinsläpp. På väggen sitter allt till golvvärmen. Inhandlad pärlspont och mdf ska omvandlas till ett skåp.
 
Trots att vi hade hjälp av snickare till själva byggandet så tar spackling, slipning, tapetsering och all målning tid. Men nu är det färdigt och det känns så himla bra!
 
Foto: Johanna Alvemo - finafynd.com

RSS 2.0