jag är husknarkare. Jag är beroende av hemnet och blocket. Trots att vi har vårt drömhus, ett gult sekelskifteshus med snickarglädje och tre tusen kvadratmeter trädgård, kan jag inte låta bli. Det kliar i fingrarna, svetten pärlar sig i pannan och pulsen stegrar till flera hundra slag i minuten. Bara en gång till. Sedan aldrig mer. Sista gången. Någonsin.

Men tänk om häststället jag drömt om är till salu nu.

Eller huset vid havet.



 



Eller sekelskifteslägenheten mitt inne i stan. Kakelugnar med guldluckor och stuckaturer. 



 


Eller vårt mest praktiska liv, radhuset hundrafemtio meter från barnens skola (nu ser inte de radhusen ut exakt så här, kanske något mindre härliga).




 

Eller hotellkomplexet som vi har råd med.



 

Eller huset i Toscana som vi alltid drömt om. Där vi ska erbjuda bed and breakfast och ljuvlig italiensk mat blandat med det svenska köket.



 


Eller skånelängan mitt på Österlen.

 
Jag lovar det var sista gången. Jag lovar...


Bilder lånade från hemnet.se 

Man kan inte säga att loppis är lyckosamt för plånboken. För självklart hittar man nya saker att fynda. Ut med det gamla och in med det nya. Inkomster och utgifter.

Den här gången fyndades bland annat vårens jacka och mössa till Liten och den här fina plåtburken...

Jag såg den på långt håll. Med bankande hjärta och några älgkliv senare höll jag den krampaktigt i mina händer och innan jag hunnit öppna munnen har loppisbordets ägarinna gått ner i pris. Det ni. Det händer inte var dag.

Ett annat fynd jag och Fredric gjorde häromdagen är en hylla till de stora barnens böcker och Litens småpryttlar. Egentligen hade jag tänkt mig något äldre som man inte behövde göra något med. Men är det ett akut behov så är det. Nu har jag ytterligare ett projekt. Lite färg och tapet bara. Förresten skulle ni ha sett när vi körde hem den. Jag hade bestämt mig för att den skulle gå in i bilen och till slut gick det. Skam den som ger sig. Det enda andra trafikanter kunde se var en tom bil och min näsa strax ovanför ratten. Hahaha! (Och nej, vi behövde inte köra långt så det var ingen fara för någons liv).

Foto: Johanna - finafynd.com 

Tittar bara in för att jag glömde skriva att loppisen som vi ska sälja barnkläder på är i Folkets Park mellan 10.00-14.00 här i Kalmar. Nu på söndag alltså. Ifall ni är loppissugna.

Ha en riktigt fin helg!

Tro det eller ej men jag höll på att missa semmeldagen. Hur snurrig får man bli?! Akut fick släta bullar och alla dess tillbehör inhandlas igår kväll. Hembakta bullar är godare. Det går inte att komma från men mumsigt var det iallafall.

Vad har mer hänt sedan sist? Barnen har sportlov den här veckan. Sportlov med slask. Inte för att jag ska klaga. Jag vill ju ha vår. Frukostarna är långa och sena. Idag åt vi pannkakor till lunch. Vi tar med andra ord dagen lite som den kommer.

Vad händer härnäst? Fotbollscup imorgon och loppis på söndag är det som är inplanerat. På loppisen ska jag sälja Litens urväxta barnkläder. Kul och lite nervöst. Faktiskt. Tänk om jag står där och ingen stannar upp hos mig och tycker om något av det jag säljer. Vilken mardröm!

Foto: Johanna - finafynd.com

Varje måndag sitter hela min famillj och tittar på fyrans Familjen Annorlunda. Även barnen. Inte Liten såklart. Hon sover. Jag tror vi alla känner oss lite befriade när vi följer familjerna med alla barnen. Det är inte bara vi som kaosartat köper vinterjackor i sportaffären (trots att antalet barn i vår familj endast är tre!). Som hörs i mataffären. Som väller ut ur bilen när vi parkerat. Som har tvätt över våra huvuden. Som glömmer kläder överallt. Det finns fler. Och det kunde vara värre.

Eller värre och värre. Det är nog fel uttryck. För vad gör det om man hörs lite. Om det är lite stökigt hemma. Om man fyller kundvagnarna till bredden på Maxi. Har olika färg på strumporna. Enligt svenska normer ska ett barn alltid vara välkammad, ha vita fläckfria kläder, charmigt tindra med ögonen och vara tyst när han/hon inte blir tilltalad, gå och inte springa. Nu ska jag inte dra alla över en kam. Men på något sätt är det fult att märkas och höras. Då är man pinsam. Då är man inte som alla andra. Sedan är det såklart skillnad på att höras av liv och glädje och bråk och förstörelse. Jag blir iallafall glad när jag följer familjerna Annorlundas liv.

En gång för tolv år sedan fick jag höra att jag var en sån som skaffade många barn. Vem vet? Om några år kanske vår familj är med. Njaeee... jag tror inte det.    

Behöver du spara in på något (till exempel om du är föräldraledig och gått ner rejält i inkomst) är tidningsinköpen något man kan minska. Fast det kanske är just då tiden finns. Låna då på biblan vetja. Helt gratis! Visserligen får du inte låna det absolut senaste numret men numret innan dess är fortfarande aktuellt. Skitsmart. Tycker jag. 

I tisdags lånade jag några Drömhem och trädgård och Antik&Auktion och boken Hello cupcake av Leila Lindholm. Egentligen är jag inget fan av cupcakes. De är sällan goda. Bara snygga att fota. Nu kanske jag får ändra mig. Gamla hundar kan faktiskt lära sig att sitta.

Foto: Johanna - finafynd.com 

Brukar man ju säga. Bella vill hellre se ner i backen. Känna på snön. Vi brukar åka pulka till brevlådan för att hämta posten.  


Foto: Johanna - finafynd.com

Här i Kolboda snöar det geléhjärtan. Så är det på Alla hjärtans dag i kärlekens land.


Foto: Johanna - finafynd.com 

Idag är det på dagen ett år sedan butiken finafynd.com lanserades. Egentligen borde jag ha ett hejdundrande firande. Såklart. Och det får det bli, i mitt hjärta. För det liksom bara försvann bland fotbollsträningar, ridträningar, danslektioner, middagar, Alla hjärtans dag, födelsedagar och minisemester. Japp! Vi var på semester i Göteborg i helgen. Melodifestivalen. Såklart. Jag tror att David Lindgren vinner hela alltet. Det är härligt att åka iväg på en liten semester då och då. Det behöver inte vara så långt. Bara nya vyer.

Jag kan också härmed meddela att utlottningen av mina hjärtan nu är klar. På sedvanligt sätt med lappar i burk. Tack alla fina läsare! Jag önskar jag kunde ge er alla varsitt hjärta. Det är ni värda. Allihop.
Vinnarna är.... Maria i Eskilstuna, Maja i Göteborg, Kurt i Grimsås och tro det eller ej men jag drog en lapp med mammas namn, Gunilla i Söderåkra. Grattis! Hjärtevinsten kommer snart i lådan.

 

Det händer så mycket! Jag vet att det låter som en klyscha men det är verkligen sant. Varje dag lär sig Liten nya saker. Som minsting i vår familj har hon många beundrare. Fyra famnar och lika mycket uppmärksamhet. Vi är alla förundrade över varje steg i utvecklingen. Hon måste vara den finaste och smartaste flickan på femtonmånader i hela världen. Ibland vill jag bromsa. Inte så fort. Bara vara liten ett tag till. Jag minns när jag bar henne mot min varma fleecetröja. Bebisdoften. Det fjuniga håret.

Nu är hon min lilla hjälpreda. Plocka i och ur diskmaskinen och tvättmaskinen. Duka bordet. Packa upp matkassen. Hon gillar att klättra. Gärna upp på köksbordet. Så högt det bara går. Kattlådan gillar hon också. Mindre kul. För den är svår att ställa undan. Men det vi är mest imponerade av är att hon snyter sig. Frivilligt. Och det har hon gjort i flera månader. Att hon inte riktigt greppat det här med snorpapper än gör inget. Hon tager vad hon haver. Men täppt i näsan är hon inte.

Allra roligast just nu är nog iallafall att dra fram en stol till fönstret, klättra upp och titta ut på fåglarna, rådjuren och den vita snön. 

Foto: Johanna - finafynd.com  

Snön lägger sig som ett ok på mina axlar och sveper sin mantel över mig. Vinterskruden är här. Trassligt hår och knastertorra händer. En hudton som skiftar i en blå-vit nyans. Energin trycks ner i marken av tyngden på mina axlar. Sliter och drar. Barnvagnen med nedbäddad Liten forcerar snömassorna. Kölden i ansiktet är förlamande. Hemmets värme lockar men jag måste ut. Ut och andas. Snälla vår.
Kom hit. Nu.

Nästa tisdag är det Alla hjärtans dag. Jag gillar den dagen. Det är aldrig fel att vissa dagar tänka lite extra mycket på de man tycker om. Som exempelvis just den 14:e februari. Sedan behöver man ju inte ge bort värsta presenten. Det räcker faktiskt med ett litet kort. Eller varför inte Hjärtefröjd från finafynd.com!

Nu har Du också chansen att få ett hjärta hemskickat till just din postlåda. finafynd.com lottar ut fyra stycken gosiga Hjärtefröjd sydda i fuskfårskinn och dekorerade med band, pärla och hälsning. Det enda Du behöver göra är att skicka ett mejl med namn och adress senast fredagen den 10:e februari till [email protected] och hålla tummarna...

Foto: Johanna - finafynd.com  

Ute yr snön. Djupt nerbäddad i vagnen under många lager kläder och täcken sover Liten. Tänk er att dagligen sova ett par timmar utomhus. Det tror jag alla skulle må bra av. Kanske skulle bädda ner mig i någon slags säng därute... hahaha! Kan se det framför mig. Nu ska jag däremot sätta mig vid den sprakande brasan i keddyn och kärleksmumsfika på mina "nya" assietter som jag fick av mamma igår.

Foto: Johanna - finafynd.com  

Länge länge har jag letat efter en mangelkorg. Igår hittade jag äntligen en riktigt fin till fyndpriset sjuttiofem kronor! Egentligen var det bara en hylla jag skulle ha. Inget annat. Men så stod den bara där. Självklart högg jag den genast med bankande hjärta och ett leende på läpparna. Hyllan ska jag ha till barnens böcker. Liten älskar nämligen böcker. Hon bläddrar i dem, hoppar på dem, biter i dem... Därför är jag nu på jakt efter en smalare hylla med luckor nedtill. Allra helst skulle jag vilja ha ett gammalt bokskåp men de är svåra att hitta och när man väl gör det kostar de alltid en hel del.

Min fina mangelkorg:

Jag tänkte att den skulle stå så fint i en hörna i vardagsrummet med några gosiga plädar och täcken i. Men Liten tyckte annorlunda...

Foto: Johanna - finafynd.com 

... sa boxer-säljaren om vår teve. Vår tjockteve. Ja, vi har en tjockteve. Funkar den får den vara kvar. Men någon stjärna i grantoppen är den tydligen inte. Längre. Ska jag vara helt ärlig så hänger jag inte med i teknikens framfart. Hoppsan! Tantvarning var det här. Men ack så krångligt det är. För ett tag sedan gick vår video sönder och visst händer det att man vill spela in något ibland. Den var minsann inte så enkel att ersätta. Det var mycket bättre förr! Då hade man en teve, en video, antenn på taket och betalade tevelicensen. Inget mer med det. Gick teven sönder köpte man en ny. Nu måste man köpa allt nytt. Jag har absolut inget emot att tekniken utvecklas men det går så fort. Det är ingen idé att köpa ny mobil för den är snart gammal och förlegad den med. Vad som är ännu värre är att den har blivit statussymbol. Gammal telefon är lika med misslyckad och lågavlönad. Ju plattare teve och nyare mobiltelefon desto bättre människa.

Detta är nu bara en teknisk reflektion. Jag är jättenöjd med min tjockteve, min gamla mobil och mina få kanaler på boxen. De funkar utmärkt och jag har inte lagt en förmögenhet på saker som inte längre är värda något när man öppnat förpackningen. Jag känner mig som en ganska bra människa iallafall!