finafynd

Som sig bör på skärtorsdagen var jag och det här ljuvliga sällskapet på besök hos närmsta grannarna. Kanske är det att tigga godis men vad vore en påsk utan söta påskkärringar, kaniner och påskgubbar?! Och vilka fina påskkort de pysslat med i flera dagar. Jag blir alldeles tårögd av stolthet. Vilka fina barn... och de är mina!

Ha några riktigt fina dagar! Det är långhelg, solen skiner (förhoppningsvis, om inte snön kommer som de varnar för) och det är tillåtet att äta massor av godis på påsk. Njut av livet. Jag ska äta påsklunch hemma hos mamma och pappa, sätta upp staket och fixa i boden. Och äta godis. Glad Påsk!

Foto: Johanna - finafynd.com

Jag har länge gått och filurat på en idé. Eller rättare sagt en dröm. Drömmen om en egen butik. Förra sommaren märkte jag att min försäljning på en av gönsakshandlarens hyllor gick bra. Väldigt bra! Jag tror att många fortfarande vill klämma och känna på sakerna innan de slår till. Så tankarna har snurrat i min hjärna en lång tid. Det är ju nu när jag är föräldraledig som tidpunkten är som bäst. Jag tror att kombinationen webbutik och gårdsbutik är perfekt. Ja, butiken ska nämligen ligga inne på vår gård. I boden. Snickarboden. Verktyg och annat får kupera på andra sidan väggen. Just nu kanske man inte kan tro att det är möjligt att ha butik där inne. Men vänta bara... Lite färg gör susen på gamla hus. Det kommer bli jättefint!

Självklart kommer tankar som: tänk om ingen kommer till min butik. Tänk om de rynkar på näsan och vänder på klacken. Men då har jag iallafall försökt. Då tog jag iallafall steget att uppfylla min dröm. Jag gjorde mitt bästa. Så det är med skräckblandad förtjusning som jag någon gång innan midsommar öppnar portarna till finafynd i boden.

Fortsättning följer...

Foto: Fredric Johansson

Igår kväll var jag och en fin vän på antikkväll. En kväll i Antikrundans tecken. Antikhandlare Per Fryxell, från Fryxells Antikvitetshandel, pratade om värdering av antikiviteter och varför en del föremål är mer värdefulla en andra. Otroligt spännande och lärorikt! Det behöver inte alltid vara att äldst som är värd mest. Bland annat trender spelar stor roll.

Eftersom det var antikrundan i miniformat fick vi såklart ta med extra kära föremål för värdering. Jag tog med en vacker liten dalahäst som jag fått av min pappa och Fredrics Läkarbok från 1931 som han fått av sin morfar. Tro det eller ej men i publiken satt en samlare på just dalahästar. Min häst är från någonstans mellan år 1935 och 1940, tillverkad i Nusnäs och har ett värde av 800-1000 kronor. Det ni! Böcker har däremot inte så högt värde men Fredrics läkarbok är i oerhört fint skick och har ovanliga tredimensionella illustrationer. Ett värde dock på bara några hundralappar. Men när kvällen var slut stack en man till mig ett visitkort om Fredric någon gång vill sälja och vill ha bra betalt. Men ibland är affektionsvärdet den högsta summan.

Minglade gjorde jag också. Mamman var verkligen på vift. I paus serverades det ost, kex och andra härligheter. En tävling var det också. På sex olika platser hade Per placerat ut två olika föremål där man skulle gissa vilket föremål som har högst värde. Bland annat fanns två pottskåp. Ett med gustaviansk stil och ett underbart rokokopottskåp. Gissa vem som vann?! Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant. I detta härliga sällskap med så många kunniga människor så vann jag. Lilla jag! Helt otroligt! Lite tur hade jag. Vi var fyra som hade alla rätt och min lapp var den som drogs i lottningen. Men iallafall! Priset var en jättefin bok, Svenska Antikhandlare!

Foto: Johanna - finafynd.com Och nä, jag syns inte på bilden i Barometern. Bara som en liten skugga bakom en dam längre bak i publiken.

Det blir alltid likadant varje vår. Plötsligt inser jag hur skitigt det är hemma. Det som göms i mörker kommer fram i ljuset. Så det här har jag gjort idag...
 

Foto: Johanna - finafynd.com

 

Tjugo grader varmt! Nu tror jag våren är här för att stanna. Så idag har jag tvättat vinterjackor och termobraller och putsat vinterskor. Blir det lite kyligt någon dag får fleecen göra nytta under vårjackan. Jag är på renshumör. Ut med det gamla och in med det nya. Kanske inte köpa nytt utan plocka fram annat ur skåpen. Saker som inte använts på länge. Som känns som nya igen. Sätta några äppelkvistar i en vas som har stått längst in i skåpet länge. Eller använda en gammal gardinvepa som löpare på köksbordet. Det gillar jag!

Imorgon är det fredag. Det gillar jag också!


Foto: Johanna - finafynd.com

Jag tog precis ett beslut. Ett beslut jag våndats över ett tag. Och nu är det taget. Känns riktigt bra.

Vad det gällde? Utan att gå in på detaljer så gällde det jobb. Sa precis upp ett extrajobb jag haft ett tag, men som inte känts riktigt bra i maggropen. Men som den duktiga flicka jag är måste jag fortsätta det jag påbörjat. Men nu är det avslutat. Magkänslan är aldrig fel. Den ljuger aldrig.

Jag kan iallafall tipsa om sajten för jag tycker idén är riktigt bra och jag kommer att följa utvecklingen med spänning.

Hoppas ni har haft en riktigt fin helg. Det har jag haft. Igår medans Adam tränade fotboll och Alicia var på kalas gick jag och Liten en sväng på stan. Det händer inte ofta. Tyvärr. För det är mysigt att strosa omkring, ta en fika... Men det blir liksom inte av så ofta. Jag åker oftast till stora köpcentrat och avverkar alla ärrenden på en gång. Tråkigt men smidigt. Iallafall köpte jag extra smaskigt lördagsgodis och fina band till mina elefanter (bilder utlovas snart!). 

Joggingrunda nummer tre, beskärning av äppelträd, vårens tråkigaste rensning i rabatten runt lusthuset, muffinsbak, filmen I don´t know how she does it (rekommenderas varmt!) och lite annat har också hunnits med. Nu önskar jag att min kamera följt med mig under helgen men icke. Kommer alltid på det när det är försent. Något jag som bloggare kanske alltid borde tänka på. Får bättra mig där.

Däremot tog jag en härlig bild på busiga Bella hemma i köket.

Inför varje sommar börjar jag alltid att tänka: vad ska vi ha för projekt den här sommaren? Har man hus finns det alltid att göra. Så är det bara. Samtidigt är det superviktigt att bara ha det lugnt och skönt på semestern. Inga måsten. Bara ta dagen som den kommer. En svår balans med andra ord. Jag är typen som alltid har projekt på gång. Jag tycker inte om att ha saker påbörjade och som aldrig blir klara. När jag väl har börjat vill jag avsluta. Tidsoptimist är jag också. Jag vill så mycket. Efter åtta år som husägare inser jag nu att hinner man något av projekten så får man vara nöjd. En annan sak som spelar stor roll är också att har man tid så har man inte råd och har man inte tid så har man råd.

Det här skulle jag iallafall vilja fixa med i sommar (sambon får nog huvudvärk när han läser detta inlägg!):

Foto: Johanna - finafynd.com

Jag tankade igår. För åttahundra kronor och femtiosex öre! Jag trodde jag dog. Bensinen kostar över femton kronor litern nu.

En sak är säker: snart kommer ingen ha råd att bo på landsbygden. Antingen får de sänka bensinpriset eller se över busstidtabellen och öka antalet turer för oss som bor på landet.  

Ända sedan Liten var pytteliten har jag sjungit Trollmors vaggsång för henne när hon ska sova. Min sångröst är inget att skryta med men där i mörkret, bara hon och jag, håller jag konsert. Trollmors vaggsång är huvudnumret följt av Vyssan lull, Idas sommarvisa, Bä bä vita lamm och En natt jag drömde. Sedan går det på repeat. Funkar alltid. Ibland på dagarna nynnar Liten O aj aj aj aj uff, O aj aj aj aj uff. Tittar på mig med glittrande ögon och skrattar. Ja, det är vår sång.

Liten älskar att lyssna på den här skivan som hon fick av mormor och morfar i julklapp.

Foto: Johanna - finafynd.com

Har ni tänkt på hur mycket lättare allt känns när våren är här? Borta är slasket, kylan och det trista mörkret. Vintern är fin på sitt sätt. Men till slut får jag nog. Overaller, vantar, mössor, smuts och väta, mörkt när man åker hemifrån och mörkt när man kommer hem, elda elda i alla spisar, kallt om fötterna... Nu syns vårens första knoppar i trädgården, riset eldas upp i tunnan, vårskorna plockas fram, doften av solcreme mot vårsolens starka strålar på kinderna. Vår bästa tid är nu...


Foto: Johanna - finafynd.com

Idag tog jag steget. Löpsteget. Det första på väldigt länge. Och det kändes riktigt bra. Motion är nyckeln till lycka. Och nyckeln till mycket annat också såklart. Jag blir glad av att träna. En bättre mamma, sambo och människa. Så nu har jag bestämt mig. Nu får det vara nog med att beklaga sig över byxor som inte sitter bra och trötthet. Jag vill kunna fika klockan elva och äta min choklad vid teven på kvällen och ändå ha byxor som sitter som en smäck. Det var ju det där om inkomster och utgifter.

En av helgens inkomster blev Leilas ljuvliga kladdkakemuffins toppad med grädde och skivad banan. Mmmm! Det var länge sedan jag åt något så gott. Satt som en smäck!

 

Foto: Johanna - finafynd.com

jag är husknarkare. Jag är beroende av hemnet och blocket. Trots att vi har vårt drömhus, ett gult sekelskifteshus med snickarglädje och tre tusen kvadratmeter trädgård, kan jag inte låta bli. Det kliar i fingrarna, svetten pärlar sig i pannan och pulsen stegrar till flera hundra slag i minuten. Bara en gång till. Sedan aldrig mer. Sista gången. Någonsin.

Men tänk om häststället jag drömt om är till salu nu.

Eller huset vid havet.



 



Eller sekelskifteslägenheten mitt inne i stan. Kakelugnar med guldluckor och stuckaturer. 



 


Eller vårt mest praktiska liv, radhuset hundrafemtio meter från barnens skola (nu ser inte de radhusen ut exakt så här, kanske något mindre härliga).




 

Eller hotellkomplexet som vi har råd med.



 

Eller huset i Toscana som vi alltid drömt om. Där vi ska erbjuda bed and breakfast och ljuvlig italiensk mat blandat med det svenska köket.



 


Eller skånelängan mitt på Österlen.

 
Jag lovar det var sista gången. Jag lovar...


Bilder lånade från hemnet.se 

Man kan inte säga att loppis är lyckosamt för plånboken. För självklart hittar man nya saker att fynda. Ut med det gamla och in med det nya. Inkomster och utgifter.

Den här gången fyndades bland annat vårens jacka och mössa till Liten och den här fina plåtburken...

Jag såg den på långt håll. Med bankande hjärta och några älgkliv senare höll jag den krampaktigt i mina händer och innan jag hunnit öppna munnen har loppisbordets ägarinna gått ner i pris. Det ni. Det händer inte var dag.

Ett annat fynd jag och Fredric gjorde häromdagen är en hylla till de stora barnens böcker och Litens småpryttlar. Egentligen hade jag tänkt mig något äldre som man inte behövde göra något med. Men är det ett akut behov så är det. Nu har jag ytterligare ett projekt. Lite färg och tapet bara. Förresten skulle ni ha sett när vi körde hem den. Jag hade bestämt mig för att den skulle gå in i bilen och till slut gick det. Skam den som ger sig. Det enda andra trafikanter kunde se var en tom bil och min näsa strax ovanför ratten. Hahaha! (Och nej, vi behövde inte köra långt så det var ingen fara för någons liv).

Foto: Johanna - finafynd.com 

Tittar bara in för att jag glömde skriva att loppisen som vi ska sälja barnkläder på är i Folkets Park mellan 10.00-14.00 här i Kalmar. Nu på söndag alltså. Ifall ni är loppissugna.

Ha en riktigt fin helg!

Tro det eller ej men jag höll på att missa semmeldagen. Hur snurrig får man bli?! Akut fick släta bullar och alla dess tillbehör inhandlas igår kväll. Hembakta bullar är godare. Det går inte att komma från men mumsigt var det iallafall.

Vad har mer hänt sedan sist? Barnen har sportlov den här veckan. Sportlov med slask. Inte för att jag ska klaga. Jag vill ju ha vår. Frukostarna är långa och sena. Idag åt vi pannkakor till lunch. Vi tar med andra ord dagen lite som den kommer.

Vad händer härnäst? Fotbollscup imorgon och loppis på söndag är det som är inplanerat. På loppisen ska jag sälja Litens urväxta barnkläder. Kul och lite nervöst. Faktiskt. Tänk om jag står där och ingen stannar upp hos mig och tycker om något av det jag säljer. Vilken mardröm!

Foto: Johanna - finafynd.com

Varje måndag sitter hela min famillj och tittar på fyrans Familjen Annorlunda. Även barnen. Inte Liten såklart. Hon sover. Jag tror vi alla känner oss lite befriade när vi följer familjerna med alla barnen. Det är inte bara vi som kaosartat köper vinterjackor i sportaffären (trots att antalet barn i vår familj endast är tre!). Som hörs i mataffären. Som väller ut ur bilen när vi parkerat. Som har tvätt över våra huvuden. Som glömmer kläder överallt. Det finns fler. Och det kunde vara värre.

Eller värre och värre. Det är nog fel uttryck. För vad gör det om man hörs lite. Om det är lite stökigt hemma. Om man fyller kundvagnarna till bredden på Maxi. Har olika färg på strumporna. Enligt svenska normer ska ett barn alltid vara välkammad, ha vita fläckfria kläder, charmigt tindra med ögonen och vara tyst när han/hon inte blir tilltalad, gå och inte springa. Nu ska jag inte dra alla över en kam. Men på något sätt är det fult att märkas och höras. Då är man pinsam. Då är man inte som alla andra. Sedan är det såklart skillnad på att höras av liv och glädje och bråk och förstörelse. Jag blir iallafall glad när jag följer familjerna Annorlundas liv.

En gång för tolv år sedan fick jag höra att jag var en sån som skaffade många barn. Vem vet? Om några år kanske vår familj är med. Njaeee... jag tror inte det.    

Behöver du spara in på något (till exempel om du är föräldraledig och gått ner rejält i inkomst) är tidningsinköpen något man kan minska. Fast det kanske är just då tiden finns. Låna då på biblan vetja. Helt gratis! Visserligen får du inte låna det absolut senaste numret men numret innan dess är fortfarande aktuellt. Skitsmart. Tycker jag. 

I tisdags lånade jag några Drömhem och trädgård och Antik&Auktion och boken Hello cupcake av Leila Lindholm. Egentligen är jag inget fan av cupcakes. De är sällan goda. Bara snygga att fota. Nu kanske jag får ändra mig. Gamla hundar kan faktiskt lära sig att sitta.

Foto: Johanna - finafynd.com 

Brukar man ju säga. Bella vill hellre se ner i backen. Känna på snön. Vi brukar åka pulka till brevlådan för att hämta posten.  


Foto: Johanna - finafynd.com

Här i Kolboda snöar det geléhjärtan. Så är det på Alla hjärtans dag i kärlekens land.


Foto: Johanna - finafynd.com