Häromdagen hände det bästa som hänt i mitt företag-i-boden-liv. Egentligen är det helt osvenskt att skryta. Nästintill fult. Men jag blev så glad och stolt att jag bara måste dela med mig.

Med mitt nytvättade hår i turban och iklädd endast kort klänning knackade det plötsligt på köksfönstret. Utanför vinkade en glad dam. Fort som vinden slet jag av mig min turban, försökte skapa någon slags blöt frisyr, slängde på mig leggings och öppnade "finentré-dörren" med ett oj-nu-fick-jag-oväntat-besök-leende. Ja, ni vet! Utanför stod den trevliga tyska familjen som besökte min butik tidigare i veckan. På något knackig engelska förklarade hon att de åker tillbaka till Tyskland imorgon och undrade om jag hade möjlighet att öppna butiken för dem. De ville så gärna köpa med sig presenter hem från min butik. Självklart!!!

Och där, i min bod, på knackig engelska, fick jag det bästa betyget av alla: vi tycker att det här är den finaste loppisen från Karlskrona till Öland! Kan man få bättre betyg än så?! Jag blir alldeles tårögd av glädje och stolthet när jag tänker på de fina orden. Och på att någonstans i Tyskland sitter just nu en liten pojke med myselefanten i famnen...  

Idag var butiken öppen mellan klockan 13 och 18. Femton minuter innan jag ska öppna ställer jag ut mjölkkannan med Stäppsalvia och mina egenhändigt målade griffeltavelskyltar vid vägen. Hänger upp öppetflaggan och dukar fram lite fika till fikasugna besökare. Detta har nu Liten uppmärksammat och tycker det är alldeles underbart att kunna snika åt sig en kaka i obevakat ögonblick. Hmm...

När det vandrar fram en besökare genom trädgården mot min butik är känslan obeskrivlig. Någon är nyfiken och vill titta in i min butik. Jag är så stolt över vad jag och Fredric åstadkommit. Det är så mysigt i min lilla bod. Tycker jag (varning för skryt och hybris!).

Flaggspel är ju omåttligt populära i många olika sammanhang. Också jag tycker det är fint och festligt. De är så enkla att göra. Använd papper, gamla serietidningar eller tapetsnuttar, tygbitar... Jag har sytt vimplar av stuvbitar och trätt upp på ett vitt snöre och hängt över disken.

Tyvärr ska man ju inte äta mat från konserver för de höga BPA-halterna annars kan man göra konservburkar jättefina med lite lim och fint papper. Enkelt och billigt. Jag gjorde några som jag ställde bakom disken till mina pennor och annat smått.

Den här veckan är butiken öppen igen på fredag klockan 13-18 och lördag klockan 10-15. Hjärtligt välkomna!

Foto: Johanna - finafynd.com

På lördag mellan klockan 10-15 är Ni hjärtligt välkomna till butiken på Kolbodagatan 59!

Nästa vecka, vecka 28, är butiken öppen fredag 13-18 och lördag 10-15.

Självklart kommer jag att ha öppet mer i sommar! Men när ber jag att få återkomma med senare framöver. Har ni frågor om vägbeskrivning eller annat hör jättegärna av er till mig på [email protected].

Tack alla Ni som besökte min butik!!!

Helgens premiäröppning av min butik här hemma i boden gick över all förväntan! Jag kunde inte somna kvällen innan. Tankarna bara snurrade. Tänk om ingen kommer. Tänk om alla vänder i dörren. Tänk om det har regnat in i boden under natten... Men så onödigt att måla f-n på väggen!

Något pirrigt hängde jag prick klockan tio i lördags upp min öppetflagga.

In i det sista fixades och donades det på alla håll och kanter. Sista hyllan målades sista gången i fredags morse men den hann torka. Kors i taket! När jag äntligen somnade drömde jag mardrömmar om prislappar. Jag tänkte nämligen prismärka allt på fredagkvällen. Tidsoptimist som jag är.
 

Bubblet, salta pinnarna, kaffet och småkakorna stod framdukat.

Jag och min allra första fina kund!

Rosa krysantemum i Grön Anna i fönstret.

 


Det gamla skåpet fylldes med porslin och linne. Jag hade tänkt måla det vitt men hann aldrig det. Tur var väl det. Det känns bra som det är.

Mina produkter från Forever fick sin plats på halvmånebordet. Lite för soligt läge dock så platsen får nog ändras i veckan.

Tekoppar från Karlskrona.

 
Ett par vackra kandelabrar i tenn.

Hantverk från Peru på vitmålade överblivna bräder från pappas vedbodsbygge som vilar på några av alla dessa miljoner spikar som har suttit i väggarna.

En invigning kräver tal. Såklart. Den här invigningen hade aldrig varit möjlig utan min familj. Alla har ställt upp. Alla på sitt sätt. Adam och Alicia har passat Liten, fixat med mat, diskat... Fredric har svingat hammaren och bland mycket annat gjort den här fina trappan. Och framförallt låtit mig gå ut i boden kväll efter kväll och tagit hand om alla bestyr inne. Det är kärlek! Mamma, pappa och svärmor har bidragit med trasmattor, strykjärn, snickeri-och målarkunskap, passning av barn och mycket annat. Jonas, världens bästa elektriker! Stefan, världens starkaste man! Jag är oerhört tacksam och otroligt glad att få stå på min fina trapp, till mina fina butik och ta emot fina kunder! 

 
Foto: Fredric Johansson och Johanna Alvemo