En mamma som beskyddar en liten. Spelar ingen roll om det är en kattmamma eller en människomamma.

Sitter och funderar på de senaste dagarna och jisses, det har verkligen gått i ett!

Nu kan säkert detta uppfattas - titta här, se vad mycket jag har att göra! eller - åhh, vad hon tjatar om att tiden inte räcker till! Och det är verkligen inte min mening. Jag vill nog egentligen bara förklara varför jag inte skrivit här på bloggen eller uppdaterat butiken speciellt mycket på sistone plus att jag hoppas att Ni iallafall liiiite vill veta vad som händer i min lilla bubbla just nu. 

Adams kalas i Lasergamehallen var kanon! Åtta svettiga killar och en svettig Alicia satt efteråt och diskuterade "matchen" och mumsade kärleksmums. Var detta Adams sista barnkalas? *snyft*

Fyra tusen tanter deltar i Drottning Margareta loppet. Sträckan är fem kilometer och moroten är fikakorgen i Stadsparken efteråt. Nej, jag sprang inte. Jag gick med Alicia som var med för första gången. *stolt* 

- Hon ser ut som hälsan själv! förkunnade Magdalena på BHV om Liten. Efter månader av kamp fick dessa ord mig att nästan gråta av glädje. Äntligen ser viktkurvan ut som den ska! Jag vet att Liten mår bra och att hon gjort det hela tiden men det här var liksom beviset för att hon verkligen gör det. *glädje, lättnad...*

Jag gjorde några riktigt fina fynd på auktionen i torsdags. 

En hallonröd minivariant av Bumlingen som kommer att bli jättefin i Alicias kommande rum för endast femtio kronor. *yes*
 

Jag föll direkt för den här stolen när jag såg den och turligt nog var det bara jag som ville ha den. Jag tror att det är en pianopall. Piano har jag nu tyvärr inte men den kanske kan bli den nya arbetsstolen. Först hade jag tänkt måla den vit och klä om sitsen men nu när jag slitit av tyget kanske den ska få vara precis som den är. *nöjd*

Tyvärr fick jag två tavlor på köpet med stolen. - Behåll dem! Jag vill inte ha dem! ville jag skrika. *skit också*

 

En av höjdpunkterna förra veckan blev Adams födelsedagstårta. Fredric bakade och Adam dekorerade. Ja, sin egen tårta. Men han ville faktiskt! Den var precis så god som den ser ut att vara! *mums*

I fredags lassade snickaren av all panel med orden - Måla! De måste vara grundmålade på måndag. Nä, inte så. Mer - det är bra att grundmåla panelen innan man sätter upp den. Vi kommer nästa vecka. Färgstänk i håret, blåsor i händerna, ont i ryggen... men all panel är nu målad! 

... end of the week! Självklart skulle jag kunna skriva mycket mycket mer men det räcker nog så här. Kram på Er!

Foto: Johanna - finafynd.com

I ett hörn av vår trädgård ligger skogen. Brukar vi säga. Där under björkarna klipper vi inte gräset. Där växer vitsippor, gullvivor, skilla... och just nu liljekonvaljer. Tusentals. Eller ja, många iallafall. Idag plockade jag en bukett medan Liten sov i vagnen. En underbar doft som fyller hela köket!

Sandberg tyg och tapeter har kommit med en ny tapet som heter just Liljekonvalj. Jag tror att den kommer att bli jättefin inne på vår glasveranda. Tanken med verandan är att det måste se ut som om den har varit där sedan 1910 när huset byggdes. Fasan är en påhängd fyrkantig låda med två fönster och en dörr! Höga golvsocklar, lite djupare fönstersmygar och blommiga tapeter känns som gjutet. Nu är jag på jakt efter en gammal pardörr att ha mellan vardagsrummet och verandan. Verkar bli svårt så tips mottages tacksamt!
  

Foto: Johanna - finafynd.com

Kollage med bilder från Sandberg 

- Vad gör du om dagarna egentligen?

Jag visste först inte om jag hört rätt. Alla som är eller har varit föräldralediga vet vad man gör om dagarna. Enda gången jag sitter på rumpan är när jag ammar eller förhoppningsvis har fixat något till mig själv att äta. Vissa dagar går det inte att gå på toaletten utan att ha ett barn i knät eller vid fötterna.  Andra dagar kommer jag plötsligt på att jag inte borstat tänderna än och då är klockan två på eftermiddagen. Jag kör igång en tvättmaskin men hinner oftast inte plocka ur den förrän alla barnen sover. Tider ska passas. BHV, tandläkarbesök, fotbollsträningar, kalas, utvecklingssamtal, klipptid... Ja, dagarna går i rasande fart. Självklart kan jag ju inte med säkerhet veta om alla föräldralediga har det så här men jag har haft det så tre gånger.

Nu låter det nästan som om jag tycker att det är pest och pina att vara hemma men det vill jag verkligen att ni ska förstå att jag inte tycker. Definitivt inte. Jag tycker att det är rena rama himmelriket att vara hemma. När jag var hemma med mina två första barn var jag mer rastlös och kände mig på något sätt onyttig när jag inte jobbade fast att jag var hemma och tog hand om mina små barn. Låter inte klokt - jag vet! Den här gången är jag äldre och visare...

Så... vad gör jag om dagarna? Förlåt mig kära du, men vilken dum fråga! 

Kallsvettig insåg jag att allt inte stod rätt till. Knallbålå skärm med varningrutor. Inte bra. Inte bra alls. Felet visade sig vara trasig hårddisk. Något som inte får hända i en dator med två företag, redovisningsprogram, digitala bilder på barnen... osv. Tack och lov har vi varit noga med att göra backup så skadan blev inte så stor.

Plötsligt insåg jag hur mycket tid jag lägger på datorn. Och hur beroende jag är. Det måste jag googla. Eller. Jag kan kolla öppettiderna på hemsidan. Trots att det har varit jobbigt att inte ha datorn så har det samtidigt varit jätteskönt! Vinterskorna är nu undanplockade. Jag har rensat bland alla mina miljoner tidningar. Ingen tvätt i tvättkorgen. Plötsligt har saker blivit gjorda. Det är inte så dumt att ta en paus lite då och då från allt vad teknik heter.

Vad har mer hänt sedan sist? 
Den 17:e maj är min och Fredrics dag. I år var det inte riktigt läge för restaurangbesök så vi fixade lite god mat hemma istället. En fin dag! Isabella har lärt sig att åla fram. Fort går det! Kattmaten, lampsladden, diskmaskinen... allt måste undersökas och definitivt smakas på. Bygget går framåt. På måndag kommer elektrikern. Alicia har haft tjejkväll. En liten skara fnittrande flickor som först åt bakad potatis och sen kollade på film. Resten av familjen tassade av respekt runt lite på tå i husets andra ände. 

Helgen bjuder mest på trädgårdspyssel. Gräsmattan växer som ogräs - kan bero på att det mest är maskrosor och mossa i vår gräsmatta! Det ska sås i lådorna. Hjulspår ska fyllas igen... Listan kan göras lång. Men det bästa som finns är att hålla helgen öppen för förslag. Inte planera in så himla mycket utan göra det man känner för istället.

Trevlig helg!   

Förra året märkte vi att vår odling i pallkragarna är lite liten. Vi behöver fler. Det är faktiskt bra att odla i pallkragar. Jag rekommenderar det starkt. Det blir inte så mycket ogräs och perfekt arbetshöjd med två kragar på varandra. Gissa om jag blev glad när jag nu i veckan hittade en annons på blocket. Den större varianten för nittio kronor. Det går inte ens att bygga egna för det priset. Ett samtal senare bokades släpvagn och jord och kragar hämtades. Så nu har jag snart fem och en halv rektanglar att odla i. Jag tänker mig örter, rabarber, prydnadspumpa, potatis, rödbetor, morötter och rädisor.

Visst skulle det vara fint med singel, plattor, spalje... men det får bli ett senare projekt. Nu är jag överlycklig för mina lådor! Som jag tack vare det formidabla priset hade råd med trots byte av bajsrör. Läs här.

Så här långt har bygget av glasverandan kommit:

Foto: Johanna - finafynd.com

När Adam var bebis för sådär en tio år sedan köpte vi all hans mat på burk det första året. När vi åkte till Kreta fyllde vi en resväska med bara barnmatsburkar. Och det var helt ok. Jag skämdes absolut inte för det. Helt naturligt. När sedan Alicia var bebis fick det bli lite som det blev. Ibland mix av vår mat och ibland burk. Jag funderade inte så mycket på det.

Men nu... Häromdagen skulle jag för första gången köpa en burk till Liten. Det är bra att ha hemma, tänkte jag. Speciellt om man är någonstans så är det smidigt att värma och mättar mer än bara gröt till lunch. Men när jag då stod där vid hyllan skämdes jag. Jag skämdes och kände mig som den sämsta mamman på jorden! Titta, en mamma som inte lagar näringsrik mat utan färgämnen, konserveringsmedel och andra tillsatser. Jag smög där vid hyllan likt en medelåldersgubbe som kretsar kring hyllan med lättkläddadamer-tidningar. Jag försökte välja den burk med flest gröna etiketter och sen smög jag ner den i vagnen i hopp om att ingen såg. För att sedan åter känna mig otroligt dum när jag satte den på kassabandet.

Hur kommer detta sig? Är det mina egna krav på mig själv som lägger ribban högt? Eller är det medias propaganda om hur vi lever på bästa miljövänliga och husmoderliga sätt? Jag menar inte att det är fel att leva ett medvetet grönt liv. Det försöker jag själv i mesta möjliga mån göra. Vad jag menar är: är man den bästa föräldern om man köper den finaste och dyraste vagnen, lagar egen barnmat eller bara har pedagogiska leksaker? Är vi så rädda för att inte bli accepterade och uppfattade som lyckade föräldrar och människor i denna jakt på prestige? Fast att vi i grund och botten egentligen bara vill ha mer tid. Fast det kanske bara är jag som tänker så här. Problemet kanske inte finns utanför mina väggar. Det kanske är jag som är missunsam. Det känns inte som om det var så här för tio år sedan. Är det jag som förändrats eller är det omvärlden?


Foto: Johanna - finafynd.com - Liten fick jätteont i magen av löken i lasagneburken men tyckte att efterrättsburken var supergod!

Big Ben, min bästa vän. Big Ben, min sämsta vän. Big Ben, nu är du här igen...

Fredric och jag har nog ätit flest Big Ben i hela världen. Börja aldrig! Köp inte! För då är du fast. För alltid!

Foto: Johanna - finafynd.com

...ett spartips från mig. Jag flyttar helt enkelt ut vaxduken till bordet i trädgården när jag tröttnat på den inne på köksbordet. Plötsligt känns den faktiskt som ny!

Foto: Johanna - finafynd.com

Helgen har gått i den vita färgens tecken. Klarblå himmel gjorde de bästa förutsättningarna för målning av vindskivor. Bäst hade varit att måla dem innan de sattes upp. Jag vet. Men nu blev det inte så... till Fredrics lycka! Nu fick det bli målning från lift istället.

Benen skakade, hjärtat bankade och kallsvetten pärlade sig i pannan men baske mig det bara skulle gå. Och det gjorde det. Korgen gungade och svajade men jag lyckades måla ända upp i nocken trots att jag får dödsångest på höga höjder. Varför då utsätta sig för detta, tycker nog många?! På något sätt måste jag alltid utmana mig själv. På gott och ont. Det är faktiskt okej att ha svagheter. Jag vet. Jag duger bra iallafall!
  

Liten fick en blå gunga, av mormor och morfar. Liten älskar att gunga!

Foto: Johanna och Fredric - finafynd.com 

Två av mina stora inredningspassioner är gamla plåtburkar och koppar med fat. Speciellt vita koppar, gärna med en vacker ros på. Sådär riktigt gullinuttigt! Det går bara inte att motstå. Nu finns det en vacker klassisk guldkantad vit tekopp med fat i butiken. Tips: inte behöver man ha en hel servis heller. Satsa på udda vackra set istället.

Ta en vända i butiken vet ja! Där finns både nytt å gammalt å gott å blandat!


Foto: Johanna - finafynd.com 

En sak har jag lärt mig genom åren som husägare: det blir alltid lite dyrare än man trodde från början. Igår började grävarna gräva för vår glasveranda alias sovrum. I min enfald trodde jag att det bara skulle vara att skrapa lite på ytan, fixa dränering och gjuta grund. Men icke... gamla galvade avloppsrör stöttes på och vips så fladdrade tusenlapparna iväg. Ny soffa. Näpp. Nya odlingslådor. Näpp. Orangea plaströr med bajs nergrävda två meter ner under marken. Japp.

 

Idag kändes det som om jag bor på en stor byggarbetsplats. Det var plåtslagare och tv-antennkunnig man på taket. Grävmaskiner, lastbilar, jordhögar, sten, rör och annat i hela trädgården. Precis som värsta bygglovs-avsnittet in real life. Taket kommer att bli hur fint som helst när det är färdigt. Och det är det snart. Lite plåt som saknas bara. Vänta bara, ni ska få se! Bilder utlovas snart.

Foto: Johanna - finafynd.com     

Det är otroligt roligt att så många har velat vara med i min allra första utlottning här på finafynd.com! Tack! Min första men absolut inte den sista. Så till alla Er härliga läsare: om lyckan inte stod Dig bi denna gång, kommer chansen senare en gång. Allra helst vill jag ge något till var och en men det går ju inte riktigt.

Min finaste blå tekopp var precis proppfull...

 

Alicia tycker att det är lika spännande som jag så hon fick vara den som drog vinnaren ur koppen.   

Och vinnare är...

 

 

Grattis Caroline! Ett paket kommer alldeles snart hem till Dig.


Foto: Johanna - finafynd.com