finafynd

- Mamma, kom fort! ropade Alicia från övervåningen. Jag kunde riktigt höra paniken i hennes röst så med tjugo kilo extra gravidmage dundrar jag uppför trappan med dunkande hjärta.
- Jag tror det är en fågel i ert sovrum!
-Va? flåsar jag efter min snabba språngmarsch. Vi smyger in i sovrummet och där på golvet nedanför fönstret sitter mycket riktigt en liten, liten talgoxe med benen spretande åt varsitt håll på den hala parketten. Alicia och jag tittar på varandra med skräck i ögonen. Shit! Vad gör vi nu? Jag ser framför mig hur den lille stackaren panikslagen flaxar runt i vårt vita sovrum i ett moln av fjädrar och bajs.

-Stäng dörren snabbt! beordrar jag Alicia som står bakom mig. Tänk om han är skadad? Ska jag hämta handskar och lyfta ut honom? Jag böjer mig försiktigt fram och puttar upp det något öppna fönstret på vid gavel och vips flyger den bara rätt ut. Kvar lämnade han en liten bajshög. Antagligen var han lika rädd som vi var. Skakade men otroligt lättade kunde vi knappt tro att det hade hänt. Hur den kunde ta sig in genom den lilla glipan var verkligen ett mysterium.

Och tro det eller ej men igår satt en talgoxe på det lilla spröjset på samma fönster och tittade på mig genom rutan när jag bäddade. Det hela varade bara några sekunder. Vi hann bara se varandra i ögonen innan den flög sin väg.

Och vad hände i morse? Plötsligt dunkar det till på fönsterrutan till vårt arbetsrum på övervåningen. Jag tittar upp från datorskärmen och där utanför med flaxande vingar syns en talgoxe...

Är han min skyddsängel? Vill han bara se att jag mår bra? Eller är det ingen talgoxe utan en robot som styrs av någon spionerande otäck människa med onda avsikter? Eller är det någon i min närmaste närhet som återfötts som talgoxe och vill se efter mig?

Nog är det ett mysterium iallafall...