finafynd

Ibland känner jag för att skriva något riktigt provoaktivt. Jag kan bli så trött på att vara en av alla fröken Duktig hela tiden.

Jag skulle vilja skriva att jag hatar facebook. Varje gång jag varit inne på ”fejjan” känner jag mig alltid ensam, deppig och förbaskat oduktig, sittandes framför datorn med min köpta bulle, dammråttor i hörnen och tvätt ”en masse” i tvättstugan.

Jag skulle vilja skriva om sura kassörskor i affären, om sura gubbar som inte håller upp dörren och om sura (eller är de fisförnäma?!) mammor och pappor som inte hälsar när man möter dem utanför fritids…

Hur är det? är nog den vanligaste frågan man får varje dag. Är det någon som är ärlig och talar om hur det verkligen är? Jag skulle någon gång vilja rabbla upp allt som inte är bra bara för att få se den frågandes reaktion.

Jag skulle vilja skriva om Sveriges demokrati. Ska vi vara så demokratiska att vi släpper in starka åsikter med klara rasistiska inslag i vårt styrande element riksdagen? Får man tycka vad man vill bara för att vi lever i ett land med yttrandefrihet? Var går gränsen?

Varför kan man inte acceptera varje människa för den den är? Spelar väl ingen roll hur man ser ut. Om Lukas vill ha långt hår - vad gör det? Om Alicia vill ha röd tröja, rosa kjol, glittriga lila leggins och gummistövlar till skolan – låt henne ha det då. Mörkhyad eller vit. BMW eller Skoda. NK eller Ullared.  Det viktiga är inte hur vi ser ut eller vad vi har utan det är våra handlingar som är viktiga. Varför kan inte alla förstå det?!

Tycker Ni jag låter bitter?! Men åh, vad skönt och befriande det här känns…