finafynd

Hormonerna lever loppan. I min kropp. Jag gråter. Tårar rinner på mina kinder. Jag gråter av lycka när jag ser nyfödda bebisar på teve. Jag gråter av besvikelse när passpartoun på den nyinköpta ramen inte är vit utan snarare påskgul. Jag gråter för att jag tappar hår. Jag gråter av stolthet när jag tittar på mina barn. Jag gråter när jag tänker på livets förgänglighet. Jag gråter när jag känner mig ensam. Jag gråter när jag tänker på att mina barn kommer att flytta hemifrån. Jag gråter när jag är hungrig. Tårar av lycka, sorg, glädje, trötthet... Försenad trettioårskris. Tidig fyrtioårskris. Amningshormoner. Vårdeppighet. Vet inte. Men jobbigt är det!

Foto: Johanna - finafynd.com