Helgen som var
Oj oj oj, vilken helg! Det är när man är själv med alla barnen några dagar som man inser smidigheten med att vara två vuxna i familjen. Fredric har varit på semester. I sommarvarma Berlin tillsammans med jobbarkompisarna. Hotell, frukostbuffé, trerätters middagar... men jag unnar honom det. Verkligen! Men just den här helgen kanske inte var den allra lämpligaste. En helg fullproppad med fotbollsmatch, danstävling, veterinärbesök, ridlektion, valborgsmässoafton... och en gallstensanfallen morfar till sjukhus (som tack och lov nu mår bra). Fast nu när jag tänker tillbaka så har det faktiskt gått himla bra. Vi har nattsuddat och sett både sista Harry Potter-filmen och Åsa-Nisse. Smaskat marängsviss och cyklat en sväng. Det är en stor hjälp att äldsta barnet är tolv år när det yngsta är ett och ett halvt plus att ha en mormor som följer med på danstävling.
Valborg firade vi med min mamma. Pappa skulle också varit här men fick tråkigt nog fira på sjukhuset istället. Först tittade på vår fina valborgsmässoeld här i Kolboda och sen väntade härliga exotiska tallrikar här hemma. Jordgubbar, räkor, kiwi, vindruvor, lax, aioli...
Idag var det dags för danstävling. Alicias första. Men jag tror jag var den som var mest nervös. Håret plattades och sattes upp i hög toffs. Glittertoppen glittrade som en discokula. Fina Alicia! Många timmars övning ligger bakom en och en halv minuts framförande. Semifinalen klarades av. Sen blev det inte mer. Kamp mot tårar av besvikelse. Kompisen kom trea. Innerst inne hade jag god lust att stega fram över dansgolvet till domarna. Slå näven i bordet. Min flicka är bäst. Kan ni inte se det?! De är experter. Jag vet. Men hon var bäst. Det är inte viktigt att vinna. Ha roligt och göra sitt bästa. Det räcker. Hon vet det och det känns bra att hon vet det.
Foto: Johanna - finafynd.com
Gud så fin hon var. Hälsa henne det är väl jättebra att komma till semi. Stolt farmor
Ja, visst är hon! Jag ska hälsa henne det. Kram!