Livet känns ibland så jävla trist
Den mjuka pälsen och kroppens rundning smeker min hand.
Livet brusar genom den lilla kroppen.
Värme.
Sekunder senare bryts förtrollningen.
Sakta men säkert känner jag under min hand att livet rinner iväg.
Bort. Utom räckhåll. För all tid och evighet.
Kyla.
Sorg. Saknad.
Ikväll somnade vår kisse Chini in. På djursjukhuset i Läckeby. Som den lilla gumma hon var och med alla dess krämpor som hör åldern till saknar vi henne enormt. Du fattas oss.
Kommentarer
Postat av: svägerskan
Jättetråkigt! :(
Men jag uppskattar när det finns inlägg att läsa.
Postat av: emma
Tråkigt när ens djur går bort
tänker på er
Trackback
