Tro det eller ej men vi lyckades faktiskt få till vår lilla mattävling förra lördagen - mellan värkarna. Kocken för kvällen var Adam. Med full koncentration och stort allvar serverade han en trerätters middag med bravur! Sagolikt gott! Bilderna blev som vanligt inget vidare i mörkret men här får ni en liten glimt av kvällen... 
  

Foto: Johanna Alvemo

Det här är Isabella. I söndags klockan 5.01 kom hon äntligen till världen. Nu är vi hemma och myser i vår lilla bubbla igen. Tänkte att jag skriver hela berättelsen lite senare framöver. Ville bara meddela den glada nyheten och visa en liten bild på vår underbart söta flicka!  
  

Foto: Johanna Alvemo

- Mamma, kom fort! ropade Alicia från övervåningen. Jag kunde riktigt höra paniken i hennes röst så med tjugo kilo extra gravidmage dundrar jag uppför trappan med dunkande hjärta.
- Jag tror det är en fågel i ert sovrum!
-Va? flåsar jag efter min snabba språngmarsch. Vi smyger in i sovrummet och där på golvet nedanför fönstret sitter mycket riktigt en liten, liten talgoxe med benen spretande åt varsitt håll på den hala parketten. Alicia och jag tittar på varandra med skräck i ögonen. Shit! Vad gör vi nu? Jag ser framför mig hur den lille stackaren panikslagen flaxar runt i vårt vita sovrum i ett moln av fjädrar och bajs.

-Stäng dörren snabbt! beordrar jag Alicia som står bakom mig. Tänk om han är skadad? Ska jag hämta handskar och lyfta ut honom? Jag böjer mig försiktigt fram och puttar upp det något öppna fönstret på vid gavel och vips flyger den bara rätt ut. Kvar lämnade han en liten bajshög. Antagligen var han lika rädd som vi var. Skakade men otroligt lättade kunde vi knappt tro att det hade hänt. Hur den kunde ta sig in genom den lilla glipan var verkligen ett mysterium.

Och tro det eller ej men igår satt en talgoxe på det lilla spröjset på samma fönster och tittade på mig genom rutan när jag bäddade. Det hela varade bara några sekunder. Vi hann bara se varandra i ögonen innan den flög sin väg.

Och vad hände i morse? Plötsligt dunkar det till på fönsterrutan till vårt arbetsrum på övervåningen. Jag tittar upp från datorskärmen och där utanför med flaxande vingar syns en talgoxe...

Är han min skyddsängel? Vill han bara se att jag mår bra? Eller är det ingen talgoxe utan en robot som styrs av någon spionerande otäck människa med onda avsikter? Eller är det någon i min närmaste närhet som återfötts som talgoxe och vill se efter mig?

Nog är det ett mysterium iallafall...

En del människor kan helt enkelt inte dölja sanningen... Känner igen mig där.

Källa: Östra Smålands tidning

"Det är kallt ute. Och ju kallare, blåsigare och isigare det blir ute, desto mer önskar jag mig att få krypa upp i soffan och ägna mig åt höstmys. Vad säger ni? Fram med kamerorna!"



Hösten är en fin årstid. Faktiskt tror jag min favorit. Vi packar ofta ner varm choklad och äggmackor i ryggsäcken och traskar ut i skogen. -Vem har sett Herr Kantarell? Av någon anledning hittar vi sällan skogens guld men oj vad förvånade, glada och stolta vi blev förra helgen när vi hittade ett helt gäng trattisar!

Fler bilder på höstmys finns här. 

Foto: Johanna Alvemo

Brukar ni se tv-programmet Halv åtta hos mig? Det gör vi. Hela familjen. Barnen sitter som trollbundna. Jag vet inte vad det är som gör att barn tycker om just det programmet. För jag har hört att det är likadant i andra familjer. Kanske är det en mysig stund som avslutning på dagen när hela familjen är samlad. Eller är det för att barn helt enkelt gillar att laga mat. Det ska ofta gå undan med maten när man kommer hem efter en dag på jobbet. Alla är hungriga! Man kanske inte tar sig tid att låta barnen stå för planerandet och kockandet.

Häromdagen kom vi på att vi ska ha ett eget Halv sju hos oss på lördagar. Nu är alla menyer planerade och skrivna, handlingslistor färdiga, ordningen framlottad och den åtråvärda vinstsumman på fyrtio kronor placerad i en tupperwareburk.

I lördags var det premiär och förste kock ut var jag.

Min meny

Förrätt: Räkcocktail med frästa primörer på en botten av fjällromröra, smaksatt med hemgjord örtolja. Allt toppas med ett krispigt örtbröd.

Varmrätt: Gnocchi di patate con salsa di pomodoro, gratinati al forno. Till detta serveras Paolo Robertos broccoli och en fräsch blandad grönsallad.

Dessert: Pannacotta med Borggårdens vita choklad toppad med en ljuvlig, somrig hallonsås.

Pannacottan var mitt säkra kort. Den har jag gjort tidigare och vet att den går hem. Alicia och Fredric tycker inte om räkor. Gnocchi har jag aldrig gjort tidigare. Men varför göra det enkelt för sig... Sammanfattningsvis kan jag säga så här: formen för gnocchi var lite knepig att få fram (men goda var de om jag får säga det själv!), vetskapen att få ett sifferbetyg var lite jobbig (trots att det bara var familjen som åt och inte nya bekanta inför halva Sveriges befolkning) och jösses vad stressigt det blev när man inte vet hur lång tid de olika rätterna tar att laga. Det blev inte halv sju utan snarare fem över sju. Men vad roligt det var!!! Jag ser fram emot de närmsta tre lördagarna!  

 

Foto: Fredric Johansson - det är en konst för sig att ta fina bilder på mat kvällstid. Våra bilder blev inte så jättebra så Ni får tänka er hur förrätten och desserten såg ut. 

Med hösten kommer äppelpaj - det bara är så! Plötsligt blir man bara så sugen. Jag har världens enklaste recept på Äppelrutor: blanda 5 dl mjöl, 2 dl socker och 2.5 tsk bakpulver. Häll i 3 dl mjölk och rör till en smet. Häll smeten i en smord form (det blir 20 rutor ungefär... beroende på storlek såklart;). Toppa med skivade äpplen, kanel och socker. Smält därefter 100 g margarin och häll försiktigt över. 20 min i ugnen i 200 grader. Färdigt!
Jag använde solhavre och mjölkfritt margarin och vips så är den mjölkfri. Tål man inte gluten är det ju bara att byta ut mjölet till glutenfritt mjöl (ta lite extra bara). Om resten av familjen har tur finns det kanske liiiiite kvar när de kommer hem... 

Foto: Johanna Alvemo

"Det här är ett tema som föreslogs av Joacim nästan ett år sedan. Av någon anledning föll det bort, men eftersom jag nästan aldrig raderar mail utan bara arkiverar dem i röran så hittade jag det nu. Så vad har ni för hemligt?"

Hemlig - ett spännande tema med många möjligheter och vinklar! Men min allra första tanke föll faktiskt på mina barn. De har plötsligt blivit som små askar fyllda av hemlisar, stora som små. Ett steg mot självständighet där mamma och pappa inte behöver veta allt. Ibland öppnas asken något och en och annan hemlis avslöjas. Ögonblick som är guld värda för en mamma som måste lära sig att släppa taget om det bästa hon har! 

Nu avslöjar jag en hemlighet i form av julklappsinköp... men vem den lyckliga är avslöjar jag inte!

"Dina dagliga rutiner gör dig till en hamster som springer runt, runt i ett ekorrhjul, där dagarna ser lika ut varje vecka. Gör du samma saker varje dag och utsätter dig för samma typ av information, kommer din kreativitet så småningom att sakta minskas. För att bli mer kreativ måste du bryta dina gamla rutiner. Bryt dem, släng ner dem på backen och stampa på dem. Sen sopar du bort dem." - läs hela artikeln här.

Jag har alltid förespråkat rutiner men rutiner i all ära... Det kanske inte alltid är bra. Jag har den senaste tiden brutit alla mina vardagliga rutiner. Från en inrutad vardag med heltidsjobb och dagar planerade in i minsta detalj till dagar där min första tanke är: vad ska jag göra idag? Jag har varit tvungen att ta det lugnt. Plötsligt har kreativiteten bara tagit mig med storm. Idéerna flödar! Både bra och dåliga visserligen. Men det är så skönt att viljan, lusten och orken att kravlöst skapa, pyssla och lära mig nya saker har infunnit sig igen. Man behöver kanske inte bryta alla sina mönster. Det räcker kanske att ändra någon liten sak bara. Inför måndagsmys, extra god mat som en fin start på veckan. Om något känns tråkigt att göra, ändra sättet att göra det på eller gör något helt annat. Du ska se vad energi du kommer att få!

Häromkvällen när barnen lagt sig satt jag en stund med photoshop igen. Jag börjar mer och mer tycka att det är spännande att leka med bokstäver i alla dess former. Efter en stund hade jag åstadkommit detta. Den gjorde sig ganska bra faktiskt i en gammal svart IKEA-ram (hade ingen fin bild på detta men det kommer senare :)    

Färdigt! Kanske att det blev lite på gränsen till för gulligt... men vad roligt det var! Vem vet, de kanske dyker upp på finafynd.com framöver ;)

Foto: Johanna Alvemo

Tänk er... sätta sig i soffan, med lite fika, titta på en dvd och samtidigt pyssla med det nya lilla projektet. Mitt på dagen! Känns lite väl lyxigt! Men som Fredric säger: är man i vecka 37 så får man vara lat.

Fick syn på en bild häromdagen och med sprudlande inspiration vaggade jag iväg till Mariannes Garnbod och inhandlade detta...

Foto: Johanna Alvemo

"Vi återupplivar ett gammalt tema igen. Det är tre år sedan vi senast fotograferade på temat sött. Sött som socker? Sött som ett husdjur? Sött som… ja vadå? Fram med kamerorna och visa!!"

Jag älskar sötsaker! Jag har två otroligt söta barn! Jag har en sambo som är söt! Eller ja... det kanske inte är ett ord som jag använder när jag ska beskriva honom utseendemässigt men han gör ofta söta saker. Då menar jag inte sötsaker utan kanske skriver en söt liten lapp eller bakar scones på söndagsmorgonen för att han vet att jag tycker om det! Men idag har jag inga sötsaker, barn eller sambo hemma. Däremot är jag hundvakt till en väldigt söt liten hund så han får idag representera veckans tisdagstema.

Foto: Johanna Alvemo

Idag får ni passa på att äta extra många kanelbullar. Det ska jag göra!

Foto: eget kollage med bild från fria.se

Igår lärde jag mig något som jag velat kunna länge. Nämligen detta:

Foto: Johanna Alvemo

Kan ni tänka er att jag har betyg i maskinskrivning från gymnasiet?! Egentligen är jag 100 år gammal... Något jag gärna skulle vilja göra är att gå en kurs i photoshop. Fram till dess får jag sitta och klura lite för mig själv här hemma vid skrivbordet.

Ha en riktigt härlig helg!