Dagarna går fort som bara den! Plötsligt är julen över. Neeej säger nu många! Jooo säger jag! Med nyår börjar allt på nytt. Ut med det gamla och in med det nya. Ut med tomtarna och in med tulpanerna. Nu går vi mot våren och ljusa tider! Till helgen ryker tomtarna och julgransplundring stundar. Med åren har jag lärt mig att jag känner likadant varje år så nuförtiden pyntas huset juligt tidigt i december.

Nu väntar några härliga jullovsdagar med familjen! Jag hoppas att Ni alla har haft en riktigt skön Jul så "ses" vi igen nästa år. Hjärliga kramar!

Jag har nog varit lite snäll iallafall. För jag fick en leksak jag också. Oj oj oj vad jag ska greja med mina bilder!

Foto: Johanna Alvemo

Klockan är några minuter efter midnatt. Ute lyser fullmånen upp den gnistrande vintervita trädgården. Den för några veckor sedan införskaffade välbehövliga Keddyn sprakar nere i köket. Alla sover. Till och med liten ligger och snusar i sängen. Egentligen borde jag också gå och lägga mig. Men den här egna lilla stunden är guld värd! Imorgon rattas den fullastade bilen mot julfirande hos svärmor. Senare idag menar jag.
Allt är färdigt. Trots allt blev julkorten ivägskickade och klappar inhandlade och inslagna, dock utan rim. Men det gör inget... känner jag. Lussebullarna, knäcken och kolan blev jättegoda. Några pepparkakor blev inte bakade i år men det gör inget det heller. De stora barnen var överlyckliga när vi monterade och pyntade Anna´s pepparkakshus med snövit kristyr, smarties och skumtomtar i söndags. Hjärtelycka!
Nu väntar några härliga jullediga dagar med familjen. Så Alla Underbara Läsare... ha en riktigt underbar 
   

så ses vi snart igen!!! Kram Johanna

Pantone har nu presenterat årets färg: Honeysuckle 18-2120 eller kaprifol som den heter på svenska. Vilka är då Pantone som bara kan bestämma årets färg? Jo, Pantone är leverantören av professionella färgstandarder till inredningsindustrin. 2008 var det irisblått, 2009 mimosagul och 2010 turkos. Ser man tillbaka var det just dessa färger som dominerade både inom mode och inredning. 

En skön, ny färg för en en skön, ny värld, kallar Pantone årets färg, med en blinkning till författaren Aldous Huxley.
- I stressiga tider behöver vi något som lyfter anden. kaprifol är en fängslande, stimulerande färg som får igång vårt adrenalin, förklarar Leatrice Eiseman, VD för Pantone Color Institute.
Kaprifol är en vitaliserande och framfusig färg. Den funkar för alla tillfällen, utan att ha något som helst vardagligt över sig.

Så vad säger ni om årets färg? Jag tänkte genast på min skolavslutning i fyran 1986. Jag hade vita byxor, vita skor, stora vita örhängen i plast och en kavaj i just den här kulören. Självklart hade jag axelvaddar också! Och jag kände mig så fin! Jag gillar fortfarande rosa jättemycket, men jag vet inte om jag gillar just den här kulören. Fast jag brukar oftast ogilla nya trender. Först när det inte är lika inne längre faller jag.

Kollage från bilder jag hittade på Google alldeles för sent inatt

Liten gillar inte mjölkprotein. Verkar det som iallafall. Och jag älskar choklad! Bara tänk er en jul utan choklad... men nu har jag hittat lösningen (läs räddningen).

Chokladbollar innehåller kakao och en massa andra naturliga ämnen. Perfekt! De känns till och med lite nyttiga... eller ja, om jag jämför med vad det är i annat smaskigt godis som slinker med när jag handlar. Här kommer receptet:

Johannas mumsiga Chokladbollar

100 g margarin (funkar fint med mjölkfritt)
1 dl socker
3 dl havregryn (för extra nyttighet kan man säkert använda fiberhavregryn!)
2 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
2 msk kaffe

Kokos, pärlsocker, nötter, krossade polkagrisar eller strössel att rulla i.


Andra tips om mjölkfria chokladiga godsaker mottages tacksamt! 


Foto: Johanna Alvemo

På kvällen när de stora barnen sover sött och liten slumrar i mitt knä med huvudet på en kudde brukar virknålen och garnet åka fram. Det är avkoppling för mig.

Av lite restgarn och några söta nyckelpigeknappar kan man göra ett fodral till barnvagnens myggnät...
 

Foto: Johanna Alvemo

Måste. Måste. Måste. Saker måste göras. Pepparkakor. Lussebullar. Dörrkrans. Stjärngossestrut. Julgodis. Julklappar. Skotta snö. Amma. Amma. Amma. Liten är för liten. Måste bli tjock och fet. Amma ännu mer. Julkort. Tvättmaskinen på högvarv. Dammsugaren brummar. Liten åker med på armen. Underbara härliga tid! Men.. julefrid?
Lämnar alla måsten. Liten och jag i friska luften. Ner med axlarna. Andas. Andas. Måste faktiskt ingenting. Egentligen. Andas. Lugnet infinner sig.

Hål i strumpan

Det kan bero på att naglarna är som rakblad. Möjligen kan orsaken vara att sulorna är jämförbara med treans sandpapper. Hur det än är med det så har mina strumpor en tendens att ge upp. En annan anledning till det kan vara att de flesta av dem är inköpta i 3-pack för 19 kronor på Ge-kås i Ullared.

För en tid sedan besökte vi en större skoaffär där barnen kan parkeras framför en liten TV så att föräldrar i lugn och ro kan springa häcken av sig mellan skoställen. Det är till och med så välplanerat att barnen kan se filmen medan föräldrarna kröker rygg och provar skor på dem.

Efter att ha bestämt oss för skor till båda barnen gick jag och min sambo, tillika barnens mor, bort mot herravdelningen för att ekipera mina fötter.

-Pappa? Mamma? hörde vi plötsligt en bekant röst hojta och när vi vände oss mot ljudet såg vi den fasansfulla bilden av vår son som kom knallande i strumplästen genom affärens mittgång.

Det vore väl frid och fröjd om det inte vore för en liten detalj som upptäcktes av de flesta skoletande gästerna i butiken i och med sonens oblyga approach mot oss.

Varje strumpa stoltserade med var sitt centimeterstort hål. Båda hålen var placerade rakt över stortårna så att dessa, båda två, stack ut och lyste som vita små lampor på de svarta strumporna.

Någon har ärvt sin faders rakbladsnaglar och sandpapperssulor. Möjligen kan det bero på att också hans strumpor kommer i 3-pack för 19 kronor från Ge-kås i Ullared.

Möjligtvis är jag partisk... men det här tycker jag är en rktigt bra julklapp! Du kan köpa den här.

Varför har man som förälder alltid dåligt samvete? Man gör ju hela tiden sitt bästa. Försöker alltid att göra det bästa för sina barn. Ändå får man ofta känslan av otillräcklighet. Iallafall jag. Många väljer ju därför att bara skaffa ett barn. Just för att kunna ge det barnet 100% av sin uppmärksamhet. Jag kan förstå det men samtidigt känner jag att de har så otroligt stor glädje av varandra. Jag blir lycklig i hela kroppen när jag ser mina barn tillsammans. De lär sig visa hänsyn och ta hand om varandra. Självklart bråkar de också ibland. Det hör till. Då lär de sig också att hantera konflikter. Konflikträdsla är det värsta som finns, tycker jag. 
Häromdagen berättade min flickas fröken att när hon frågat henne om det var mysigt med en lillasyster hade hon fått svaret: Nej, det är det inte! Det var som att sticka en kniv i mitt hjärta! Vi har varit medvetna om att det är en stor omställning. Tankarna var många inför lillasysters ankomst. Som sjuåring tror man att det kommer en liten docka till familjen. Inte en liten bebis som äter en gång i timmen och som har ont i magen då och då. Liten har också plötsligt blivit storasyster. Men liten vill fortfarande var liten ibland. Det gäller att inte glömma det. Livet är som ett pussel där varje bit bidrar till att motivet blir ännu tydligare och klarare. Ibland är det svårt att hitta bland bitarna och de hamnar på fel plats. Men till slut ser man lösningen och motivet växer fram.  

Jag tog med kameran när jag var ute och gick i snöovädret igår. Jag gillar definitivt inte vintern men jag måste erkänna att vackert är det.
     

Foto: Johanna Alvemo