Ibland känner jag för att skriva något riktigt provoaktivt. Jag kan bli så trött på att vara en av alla fröken Duktig hela tiden.

Jag skulle vilja skriva att jag hatar facebook. Varje gång jag varit inne på ”fejjan” känner jag mig alltid ensam, deppig och förbaskat oduktig, sittandes framför datorn med min köpta bulle, dammråttor i hörnen och tvätt ”en masse” i tvättstugan.

Jag skulle vilja skriva om sura kassörskor i affären, om sura gubbar som inte håller upp dörren och om sura (eller är de fisförnäma?!) mammor och pappor som inte hälsar när man möter dem utanför fritids…

Hur är det? är nog den vanligaste frågan man får varje dag. Är det någon som är ärlig och talar om hur det verkligen är? Jag skulle någon gång vilja rabbla upp allt som inte är bra bara för att få se den frågandes reaktion.

Jag skulle vilja skriva om Sveriges demokrati. Ska vi vara så demokratiska att vi släpper in starka åsikter med klara rasistiska inslag i vårt styrande element riksdagen? Får man tycka vad man vill bara för att vi lever i ett land med yttrandefrihet? Var går gränsen?

Varför kan man inte acceptera varje människa för den den är? Spelar väl ingen roll hur man ser ut. Om Lukas vill ha långt hår - vad gör det? Om Alicia vill ha röd tröja, rosa kjol, glittriga lila leggins och gummistövlar till skolan – låt henne ha det då. Mörkhyad eller vit. BMW eller Skoda. NK eller Ullared.  Det viktiga är inte hur vi ser ut eller vad vi har utan det är våra handlingar som är viktiga. Varför kan inte alla förstå det?!

Tycker Ni jag låter bitter?! Men åh, vad skönt och befriande det här känns…  

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Jag har ju pratat om min dröm webshopen "finafynd.com" länge nu. Faktum är att den har i stort sett varit klar i ett halvår men energin har inte velat infinna sig att ta steget fullt ut i företagar-världen. Min bror fick den stora äran att för några veckor sedan få en liten förhandstitt på shopen. Ett stort ögonblick för mig... och för Fredric som hjälpt mig med allt kring uppbyggandet av själva webshopen! Jag tror jag höll på att spricka av stolthet! Det enda som återstår just nu är att installera redovisningsprogrammet, så snart så... 

Jag gläntade lite på dörren till "det stora skåpet" som fungerar som lager i morse...

"Det var jättelänge sen vi hade temat sömn, så jag tycker att vi tar det nu. Smyg er på nån som sover, partner, barn, husdjur eller någon annan och fota allt ni kan. Eller kanske ni vill fota ställen där ni får er sömn? Fram med kamerorna!"

Den här bilden älskar jag (kan ju bero på att flickan på bilden är min dotter ;). Tre år gammal med favorittröjan, favoritvovven och hörlurar sovandes på en filt i trädgården. Jag blir alldeles tårögd av kärlek när jag tittar på henne... Gå gärna in på TisdagsTema och titta på fler sömniga bidrag.

Mitt senaste inköp...

... är en dymo. Världens bästa uppfinning, som jag har velat ha länge, länge. Oj, vad här ska märkas! Familjen kommer att bli tokig på mig! Var sak ska hädanefter ha sin plats. 

Foto: Johanna Alvemo

Det är ju inte ofta man kan säga att det finns tid. Tid brukar ofta vara en bristvara. Men just nu kan jag nog säga att jag har tid. Havandeskapspenning, lugn och ro för att moderkakan ska sitta där den ska, ingen bil hemma om dagarna... Plötsligt kan jag ta tag i alla de liggande projekten. Skrivbordsstolen har jag klätt om, lådor har rensats, gamla räkningar har slängts, vaggan har fått ny sänghimmel och nytt spjälskydd, virkat ett lapptäcke... Men det största projektet är nog att ta hand om alla framkallade foton, barnens teckningar och diplom som i tio års tid bara har lagts på hög i en stor låda. Jag sliter verkligen mitt hår. När togs det här kortet? Vems är födelsedagskalaset? Är hon nio månader gammal eller ett år? Vilken lättnad när jag är färdig!

Här är ett av mina färdiga projekt. Jag fick en gammal lampa av min mamma och pappa. Tråkigt nog tog jag inget "före-kort". Sladden var gammal och gulnad och skärmen var virkad. Sladden ersatte jag med svart textilsladd och stommen målade jag svart. Vips en ny lampa!  

Här tänkte jag ge dig fem anledningar till att inte skaffa ett tredje barn vid trettiofyra års ålder och de andra två barnen har uppnått åldrarna sju och tio år:


5. Sova två timmar i sträck mellan amningarna, kolik, kräkfläckar på alla kläder, tandutbryt, tredagarsfeber, leksaker som låter överallt, ingen sovmorgon på minst tre år...

4. Vid det här laget har man fått höra precis alla hemskheter som kan hända vid förlossningen.

3. Blocket måste flera gånger dagligen lusläsas efter en billig, bra barnvagn i närområdet. För om man inte hittar en där måste man köpa en ny för 7500:-.

2. Har man hunnit byta bort kombin till en sedan bör man genast byta tillbaka. Det finns nämligen inte en barnvagn som blir tillräckligt liten i ihopfällt tillstånd. Allra bäst är bussmodellen så slipper den ena vuxna personen pressa ner sig mellan de två bilstolarna i baksätet.

1. Om det charmiga, äldre huset med vinklar och vrår endast består av tre krypin till sovrum, vardagsrum och kök bör detta byggas ut eller bytas ut mot en större variant efter cirka ett år när den lilla behöver ett eget litet krypin.  


Men vad vi längtar! Jag skulle kunna rabbla upp tusen anledningar till att skaffa ett tredje barn! Titta bara på det här klippet. Jag tror till och med att jag skulle vilja ha fyrlingar. Eller förresten - kanske inte... 

Till min stora glädje och förvåning börjar min blogglust komma tillbaka! När jag startade bloggen för snart ett år sedan hade jag så höga ambitioner att det till slut blev ytterligare ett krav i tillvaron. Nu har jag bestämt mig för att vara mindre ambitiös och mer kravlös.

Mycket har hänt sedan sist, allra mest har det nog hänt med min mage. Jag har svårt att förstå att det bara är sex veckor och tre dagar kvar tills vår lilla bebis kommer. Men vad jag ska njuta av den här tiden! Ingen städning, inget släpande av tunga matkassar, inget fönsterputsande, frukosten serverad... bara göra det som känns bra (och roligt!). Plötsligt är det ok att ligga i sängen och läsa en bok halva dagen och är jag sugen på Geisha-choklad så kommer det flygande. En arbetskamrat till mig kallar detta för "gravidkortet". En hel kortlek med gravidkort! Ja visst vore det gott med klyftpotatis till middag idag... 

Fredric tog lite bilder på mig och magen idag (visst ser jag bekväm ut på bild...).